söndag 14 december 2008

ångersång

hur ska man veta när man gör en sak, att allt kan rasa. bara man fått ur sitt ord, kan man ångra och fasa, hur blev det så stort? livets oförutsägbarhet kan spela oss ett spratt, vännen, du föll pladask. alla runt dig står, i en ring och ser dina stora sår. släpp in oss berätta, hur har du det, vi vill veta hur det går. inser du inte att gömma sig inte går, för alla förstår att ångesten är större än stor, som en vålnad i dig som gräver djupa hål. men förstår du att den smittar mig, att allt i dig speglas i mig. allt som känns är inte sagt, och fragment av en känsla syns i ett öga, som kämpar med en tår. men du, alla förstår, att snart sprängs du i tusen bitar, för att ctrl ångra går inte i livet, spola tillbaka allt som var skapat, stort som försvann. vännen, jag förstår att ditt liv står i brand. se dig om nu, våga ta in all kärlek som sipprar kring dig, vi känner för dig och det är okej att ångra sig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Anna, du fina och kloka. Som alltid har sett, som förstår och tolkar så mycket och är ett stort stöd för så många. Om man vågar ta vara på det.... Nu ser det mer i skriven form också.
Oändlig kram
Pappa

sagt o gjort sa...

TACK fina PAPPA! Stooooor kraaaaam