Gränderna i Grasse

Mamma och jag är fortfarande illamående efter förmiddagens biltur genom Grasse. Vackert och bilkö i smala gränder. Botas med bubbelvatten, rosévin och italiensk pasta.

Det kommer bli en bloggbomb när jag kommer hem. Eftersom jag befinner mig här, i Cannes med sol och tid men utan internet så produceras inlägg som semlor i semmeltider.

I morgon åker jag hem, det känns på tok för snart. Men det är väl så det ska kännas när man har det bra!

Côte d'azur

Här utanför Cannes, där allting blommar, grönskar. Här funderar jag på vad jag gör mot mig själv. Hur har jag det egentligen?

Väldigt bra, mycket att vara tacksam över. En jobbig tid bakom mig, som borde stanna just, bakom mig. Ett hjärta som fortfarande slår för fort. Som oroar. Som var bättre nyss, nu sämre. Bara tisdag i dag, att resa brukar vara som att äta medicin.

Här funderar jag över mig själv, insåg en sak i dag. Oavsett vad eller vem jag mister i livet är det ju mig själv jag ska vara med så länge jag lever. Viktigt att vårda den människan?

I sing you to me

And I will hear you.

Vi tittade på filmen Australia igår. Den tog andan ur mig en stund. I sing you to me. Jag sjunga dig till mig.

Och jag ska höra dig.

Så himla fint.

Mama Mia!

De vet hur man gör det där med mat i Italien. My god. Vi tog den timmes färd det tar över till gränsen för att handla. Här har ni resultatet! Mums!

Långfredag allt annat än tråkig

Vi åkte ut på landet! Min syrra och några kompisar. Strosade i byn, åkte ut till stugan och grillade och drack rosé i solen. På påskafton kom hela släkten och vi grillade korv. Jag hade ont i typ hela själen, men det är redan glömt till förmån för trevligare minnen.

Off to Cannes

Hur har ni det? Fina ni som läser! Jag ska just kliva på planet till Nice. Kom på att såklart jag ska åka. Vila upp mig och kanske tänka några nya tankar. Men mest dricka vin och äta ost och njuta av solen. Lots of love!

Påskprommis i sjöstan

Kolla in de fina keramikäggen som stod runt om på bryggorna!

Man håller stilen.

Har just kramat min vän Emelie hej då. Vi pluggar ihop så ofta vi kan och det är topp! I dag hemma hos mamma, där jag bor medan de är bortresta.

Tittar ner på mina fötter och inser, till min fasa, att jag har på mig foppatofflor. Blommiga. Just shoot me.






Min ursäkt? Vi satt på balkongen, jag drog på mig det som fanns. Men ändå. Kom igen. 5 timmar senare?

Stark kropp = starkt psyke?

Blossom Tainton är klok och cool. Några saker hon har sagt har fastnat i mitt minne. Det första handlar om motivation; man kan inte sitta ner och vänta på att den ska komma. Man måste bara sätta igång, med träningen eller sluta röka eller äta bättre. När bollen är i rullning känner du motivation. Sen kan man självklart känna att "nu räcker det", det ger en kick att sätta igång en förändring. Bestäm dig, sätt igång och sen kommer det.

Det andra hon har sagt som jag har fastnat för är ett resonemang om kropp och själ. Hon skulle intervjuas om mental hälsa och blev alldeles bestört över att de inte skulle prata träning. Det hänger ihop menar hon, en stark kropp ger ett starkt psyke. En stark kropp gör dig stark all over. Jag gillar den tanken.

Om du betänker hur många punkter som berörs av motion. Det är en rutin; något att hålla fasta på, det är på många sätt socialt, du får endorfiner, muskler och flås, kroppsuppfattningen ökar, du gör något, klarar något.

Allt går ihop i en summa som säger att du är värdefull. Du är värd att må bra.

Jag har fått en total nytändning när det kommer till motion. För 4 månader sen skaffade jag SATSkort, och hell vad jag älskar det. Mitt Friskis&Svettis medlemskap åkte i soporna snabbare än du kan säga "rörelseglädje" och jag har aldrig längtat tillbaka dit. De hundralappar jag betalar extra i månaden är så otroligt värt de fantastiska instruktörer, trevliga receptionister och fräscha lokaler. Motivation, ja det känner jag nu. Verkligen.

Jag ska berätta mer om Piloxing senare. Träningsformen som jag helt fastnat för. Nu ska jag boka lite pass!

släpp!

Inte fastna, inte fastna, inte fastna!!!! Släpp mig! Dumma tankar och känslor. Släpp mig. Alltså, jag vägrar. Jag hamnar inte där igen. Icke konstruktiva dåliga mående. Dra.

Jag har inte tid. Jag har inte plats för dig i min kropp längre. Jag ska skriva C-uppsats. Jag ska äta lunch med Malin. Plugga med Emelie. Pussas med semlan. Piloxing, jag ska piloxa bort all skit. Nu ska jag ta över rodret igen. Dra.

Tur att jag kan simma så bra

Tårar och allergi ger inte vackra ögon mina vänner. Solen och det härliga vädret ger vackra ansikten. Och jag är så innerligt less på oro och förtvivlan. Jag borde vara lycklig i båda benen, båda. Är dock glad över den lilla hoppstråle som finns i det andra.

Oron gör mig vansinnigt stressad. I hela kroppen, nästan jämt. Det får mig att vilja göra dumma saker, strunta i allt och dra för att nämna en sak. Saker som gör en deprimerad, och dit ska vi inte serni. Men om oron kunde ta sin stora näve, och bara ta bort den från mitt bröst. Släppa trycket, så att jag får luft. Tack.

Det är inte synd om mig. Inte alls. Jag känner, jag gråter, jag lever. Det är skitjobbiga saker som snurrar i huvudet. Jag förbannar allvaret i tiden som är nu. Som inte är 21 längre. Som måste tänka längre. Eller måste jag det?

Vissa dagar är det som att fastna i en stor våg. Den sveper med mig runt runt, upp och ner finns inte. Jag simmar mot vågen. Mot. Har ingen aning om min egen direktion i turbulensen.

Och det enda som händer, när vågen äntligen lagt sig är; ännu rödare ögon och en ännu större trötthet. Var är insikterna, var är riktningen?

Tur att jag mellan baden i läskiga vågor får ligga stilla på en handduk i solen. Jag tänkte inte drunkna där ute förstår ni. Det ser alla kära och nära till, de är ena riktiga badvakter. Och jag är rätt bra på att simma vid det hör laget.

Detta var veckan när jag:

• Vaknade på uselt humör i tisdags. Vilken tur att det sammanföll med att jag skulle vikariera som SO-lärare inte i en, utan fyra klasser, sjuor. SJUOR. Den sista lektionen inleddes med "kan inte du vara en sån där rolig vikarie, inte sådär sur och bestämd". Well my friend, det var långt i från rolig jag kände mig i just den stunden.

• I torsdags solade jag lite på mammas balkong. Fick en jätte rolig (oh well) rand på armen från skuggan av räcket. Sen hade jag möte om Framtiden. Där någon sa att du ska satsa högt, folk kommer betala för din hjärna. (Fattar ni hur jädra härligt det är att höra något sådant in the end of a f*ing depression?)

• Möte upp min semla på stan en kväll. Vi tittade på fina saker, pussades. Sen åt vi en mumsig hamburgare på texas burger och fnissade åt de två bredvid som var tvungna att äta fint. De var på date. The kings speech avslutade kvällen. För jädra bra film.

• Fredagslyx med ledig semlis. Frukost på sängen och prommis på stan, shopping till mig. Lyxlunch. Lyxfika. Träning och middag med mina tjejer. Nattpromenad hem med välbehövligt samtal.

HALLÅÅÅÅÅÅ!!!! Vilken vecka jag har haft!! Hade jag bara haft ett lysande C-uppsats ämne hade det varit ännu bättre.

sommar

Herr Timell gör bort sig

Malou von Sivers är den sopigaste journalist jag vet. En mer fördomsfull person får man leta efter. Att inte ställa ledande frågor är väl rätt basic?

I dag är Martin Timell där. Jag är smått chockad. Han är så otroligt osympatisk och korkad.

"Varje dag kommer det fram folk till mig och pratar på gatan. Det är nästan bara invandrare. För det ligger ju mycket mer i deras kultur att göra så".

Vilken kultur? Landet de kommer från, deras kultur? Eller invandrarnas kultur? Har alla invandrare en gemensam kultur. Jejeje.

Innan dess hann han också säga att kvinnor är dåliga bilförare och lite annat om invandrare.

Ding ding dong

När ringer klockan egentligen? Jag orkar inte sova mer nu. Konstig sak att tänka. Min klocka ringde inte imorse så jag fick sovmorgon till 9.30. Skönt!

Hos mamma där jag sov i natt fanns det inte någon frukost kvar när jag gick upp.

Då gjorde jag dinkelscones och mixade frysta jordgubbar. Mums!


I dag ska jag på ett möte! Det heter Framtid i kalendern. Härligt.

Ny energi

Gudars vad jag älskar middagar med kära och nära. I kväll hos en av mina bästa.

Vad värdefullt det är med gamla vänner som man umgås med i nuet, ofta. Då kan man om man vill öppna sin skattkista och plocka med gemensamma minnen. Med gamla vänner man träffar sällan blir det lätt bara prat om det som varit. En gemensam referens som har tagits in i det nya, det är vår melodi. Käraste vännerna.

En annan sak jag gillar är att det har börjat trilla in kommentarer igen. Det gör mig jätteglad!!!

Fina ni, vilka är ni? Hur mår du? Vad gillar du? Vad gör du? Känner jag dig?

Du är välkommen! Här får både nya och gamla vänner plats så länge de är snälla.

Fasan för Västerås

Sitter på tåget till Västerås. Jag ska på handledning och inte har jag vidareformulerat mig sen senast. Eventuellt får jag skämmas lite i dag.

Jag avskyr Västerås. Det har jag gjort sen första gången jag satte min fot där. Jag gillar heller inte att sitta på ett tåg som ska till Gbg. När som helst kan någon komma med en biljett i handen och vilja ha min plats. Inte läge att göra det för bekvämt alltså.

Det som jag eventuellt ogillar mer än Västerås skulle kunna vara när folk nyser. I synnerhet om de gör det i handen, eller ve och fasa; rakt ut.

Förra veckan när vi var ute och åt nös en gubbe rakt ut. Tio gånger. Jo jag vet att det var tio eftersom hans vän hade vänligheten att räkna.

Med det sagt önskar jag er en super happy rosa power pink onsdag. Nu kööör vi!!!!

Skoja bara.

Krönika: de viktigaste frågorna ställer du dig själv.

Jag har inte landat i någon skön zen, blivit astrygg i mig själv eller blivit något annat man kunde vänta sig av någon som gått igenom en kris. Jag är långt ifrån klar förstår ni. Jag känner mig som en jädrigt skakig person fortfarande. Långt ifrån den tjej som åkte ensam till Centralamerika. Långt ifrån.

Jag sitter i Stockholms bästa bibliotek och tänker på vad jag ska ha för frågeställning i min C-uppsats. Eller nej det tänker jag inte alls på. Egentligen.

Egentligen så tänker jag bara på relationer. Just i dag så tänker jag på hur det har gått till tidigare, med sådana som man liksom, dejtade.

För det kunde liksom pågå i flera månader. Dejtandet. Och sällan förstod jag hur utsiktslöst det faktiskt var. Jag hade redan investerat hela mitt hjärta och allt hopp i den där personen. En helt otrygg hand att lägga sitt oskyddade hjärta och naiva hopp som visade sig kosta, om och om igen.

När föremålet för dejtandet, t ex skickar ett sms, eller ringer ett kort samtal. Snabbt avklarat, snabbt vidare till nästa. När det hände hade alltihop investerats på samma ställe. Utan någon trygghet eller försäkring.

Så olika man kan vara i en gemensam situation. Vissa av de där killarna tog det år för mig att komma över. Undrar om jag lika lättvindigt avvisat någon som inte kunnat släppa mig? Hur som helst, jag föll och landade hårt varje gång.

Jag hade glömt något viktigt. Mig själv. Och några små frågor som är viktiga att ställa innan man säljer sin själ till djävulen.

Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Är det värt det?

Jag upptäckte dessa frågor ganska nyligen. Då hölls mitt hjärta turligt nog av någon som vårdar det ömt. Men jag hade redan tappat bort mig själv.

Man bör inte tappa bort sig själv. Man bör ställa sig själv viktiga frågor. Den dagen jag ärligt vågar besvara dessa frågor är jag på rätt väg, tror jag. Lite mer zen, lite mer trygg.

Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Är det värt det?

Vi förlorade! Men hade kul ändå!

Vi var på ett av A och M:s berömda music quiz igår kväll! Kul var det! Den åkte vi vidare och tittade på en spelning. Så kul när man känner de som spelar, det innebär nämligen att det finns ännu fler vänner i publiken!

Semlan är knäckt över vår förlust.

Bandet!

Vi!

Jag är så jävla stolt över mig själv

Den är en sällsam fågel. Den där lyckan. Inget konstant, mer som ett fladder som sprider sig i kroppen, eller vingar som vecklas ut och låter en färdas ovanför allt ett tag. I mitt fall innebär fladdret, lyckofladdret, glädje, tacksamhet, och känslan av möjligheter.

Det är en hisnande känsla. Att inse vad som är möjligt för mig.

Och så kommer chocken. Hur kunde jag bli så dålig? Må så överjävligt, dag ut och dag in. I ett halvår. Det smög sig på långt innan, sen kom krisen, sen kom ingentinget och vakuumet, paniken och ångest så som jag aldrig sett den förut.

Depression, det var något helt nytt, det var inte att må lite dåligt. Det är läskigt, ren jävla terror. Jag vet inte. Bara jag vet hur det har varit att vara jag (och det var ingen rolig syn).

Och med det i ryggen är jag så oändligt tacksam över att fladdret visar sig igen. Ännu har vingarna inte fälts ut, jag lyfter inte. Men jag kan andas lite mer, känna att jag är glad över livet, över människorna i det, över mig själv.

Och att det var JAG som tog mig ur det. Inga mediciner, ingen chans att fly till trygga invanda beteenden tack vare KBT. Jag har en bit kvar, det kommer gå. Jag är så jävla stolt över mig själv.

Skål för våren!

Varje år knäpper vi upp en flaska bubbel i vårens första dagar ute på landet. För att hälsa den välkommen, våren. I dag på vedbodsbacken, efter korvgrillning. Att våren är här, det betyder att vintern är slut!

Det gäller att planera lite:

• Beställa biljetter till USA i sommar, innan söndag
• Kolla upp skrivarkurs
• Planera bokklubb med Emelie
• Kolla upp och ev boka meditationskurs (hell yeah jag ska bli zen)
• PLUGGA
• Tala sanning (ur hjärtat)
• Vara modig

Kvällen? Semlan och en kompis till honom och jag letade restaurang i sofo, hittade tillslut ett trevligt ställe. Med ovanligt mycket tjejer, typ bara tjejer. God mat och mycket blickar. Men det var inte herrarna i sällskapet som drog ögon till sig, det var visst jag! Så kan det gå. Go natt!

I ett 70-tals bibliotek nära dig

Letar febrilt efter bättre uppsatsämne. Jag var så nöjd med min idé men det visade sig för svårt enligt handledaren. Jag sitter på stockholms universitets bibliotek med Emelie och känner mig lite tjuvig. Väntar mig nästan att någon ska ta tag i mig och avslöja mig eftersom det inte är min skola! Här får väl inte du vara? Men ingen har upptäckt bluffaren ännu.



Och vädret som inte kan bestämma sig. Och mitt vacklande sinne. Och allt annat mellan himmel och jord. Som uppsatsämne till exempel. Tålamod.

Dagens:

Tanke: jag har möjligheter!
Träning: zumba och bodybalance
Konstiga: min papperslapp som jag fick jaga längs sveavägen i blåsten.
Kläder: vit linneskjorta, blåa jeans och kängor.
Läppar: pussade över lunch av nyrakad semla. Nu hydracolor nr 49.
Känsla: sorgsen och glad på samma gång.
Fråga: vad är det med tonåringar? (var det bättre förr?)
Önskan: mer ro, mer mod, gärna lite mer kaffe.
Förträngning: halsont.
Kanske: inte borde ha druckit tre glas vin igår?
Tacksam: oändligt tacksam över att må bättre.

Torsdagstänk

Vårkängor, vårkänslor, modkänslor. I två veckor har jag haft låtit bli att läsa bloggar. Hur det har varit? Helt jädra underbart! Har rensat Facebook också. Numera ser jag inget om fredagsmys och utvärderingar av småbarnsnätter och snorstatus. Internet feng shui I tell you.





Jag skrev ju för några veckor sen om hur jag formulerade mål för mitt liv. Både kort och långsiktigt. Ska nog dela med mig lite av hur de ser ut. Vad jag ska göra och har gjort. Nu påtår och lite plugg!

Veliga årstiden

Årstiden verkar ovanligt velig. Precis som jag alltså. Eller vem skulle gissa att fotona är från samma dag?

Anna ordinerar:

Säg hur mycket du sover och jag ska säga dig hur du mår. Eller inte jag, men någon kan säkert det.

För så här är det. I jobbiga tider, av alla slag. Måste vi bädda om oss. Vara vår trogne och snällaste. Och klarar man inte det, hoppas då det finns någon annan som hjälper.

Här är mina överlevnadstips för den som behöver eller kommer behöva:

• Sov. Lätt att säga, inte alla som kan. Men om du inte lider av sömnproblem, försök verkligen att sova ordentligt. Det betyder INTE att sova mellan 03 och 11. Att dra sig länge och inte gå upp. Gå och lägg dig, och gå upp.
• Missa för guds skull inte maten. När kroppen är i högvarv fixar den banne mig inte att också vara energilös. Ni vet, en dag full av sol och skratt kan förvandlas till skit, om man inte har mat i magen. Imagine, en dag full av gråt och moln utan att äta ordentligt. Ät vad du än får ner.
• Stilla huvudet. Att fly eller "ta bort" tankar går inte. Men vila hjärnan går. Ladda ner sommarpratare, någon bok eller musik om du fixar att lyssna på det.
• Rör på dig. Motion i vilken form som helst är ovärderligt för kropp och själ. En stark kropp ger ett starkt psyke.

Låter det simpelt i dina öron? Bra, det betyder kanske att du mår rätt bra? Låter det svårt? Var rädd om dig.

Hemma fast annorlunda

På semester göra vi detta; shopping på stan. Lunch gärna ett glas vin och sedan mer shopping. På vägen hem stannar man på ett trevligt ställe för att ta ett glas vitt. Eller hur? Hem en snabbis för uppfräschning och sen middag.

Där har ni min lördag, som borta fast hemma! Lunchen intogs på crêperiet Tre knop, mums! Vinet på café rival. Middagen hos vän.

I fredags var vi på Urban Deli och trängdes, avrundades med lite nattdans på Rival, bara me and mi darlin! Härlig helg och hej (observera hejet) alkoholism!