Ressuget har vaknat igen. För ett år sen när jag kom hem från tredje långresan stängde jag locket och var lyckligare än någonsin. Jag såg Sverige och mitt liv med nya ögon och var så otroligt tacksam och lycklig över att jag råkade födas här, det finns ett djup i den känslan som inte fanns innan.
Men så föddes en tanke att i januari kanske jag kan åka någonstans? Var, hur, med vem? Nu i höst har för första gången vädrat mina minnen från Costa rica, för då, i mitt svenska lyckorus fanns inget stort behov av att prata om ensamresan. Jag ville bara vara hemma.
Nu är locket öppet och jag plockar med minnen som om de vore små kära smycken i en ask. Dofter, smaker, starka bilder och människor jag mött som finns i en annan del av världen men ändå hos mig.
Det blir ingen lång resa, och jag tänker packa i resväska, inte ryggsäck. En sista minuten kanske? Vad det än blir så är jag nöjd, för nu är locket öppet och jag inser hur rik jag är på minnen. Upplevelser är vår ryggrad sa någon.
Men så föddes en tanke att i januari kanske jag kan åka någonstans? Var, hur, med vem? Nu i höst har för första gången vädrat mina minnen från Costa rica, för då, i mitt svenska lyckorus fanns inget stort behov av att prata om ensamresan. Jag ville bara vara hemma.
Nu är locket öppet och jag plockar med minnen som om de vore små kära smycken i en ask. Dofter, smaker, starka bilder och människor jag mött som finns i en annan del av världen men ändå hos mig.
Det blir ingen lång resa, och jag tänker packa i resväska, inte ryggsäck. En sista minuten kanske? Vad det än blir så är jag nöjd, för nu är locket öppet och jag inser hur rik jag är på minnen. Upplevelser är vår ryggrad sa någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar