Jag älskar att vara student! Jag älskar att jag får planera min tid, jag älskar att lära mig saker och diskutera, jag älskar att inse hur mycket spännande det finns att läsa.
Men jag älskar inte den här klumpen i magen. Den här månaden har jag varit sjuk eller jobbat på helgerna, jag har inte shoppat och alltså inte gjort av med pengar. Ändå finns nästan inga pengar kvar. Jag avskyr att det hänger på så små marginaler, att en klippning, en fortumräkning och bosparande gör att allt kastas omkull. Det värsta är att jag vet hur många fler det är som delar den här klumpen med mig. Vi studenter har, om vi tar både lån och bidrag 7 492 kr i månaden (utom på sommaren såklart), på 20 år har den summan höjts med ca 500 kr. Vad kostade en matkasse eller en tågbiljett för 20 år sen?
Dessutom finns regler för hur mycket pengar vi får tjäna, inklusive sommaren! Femtio tusen inkl skatt per halvår får vi tjäna för att vara CSN berättigade. Det här gör mig så arg. Jag och flera som jag känner tvingas hålla koll på hur mkt vi tjänat och måste ibland tacka nej till sommarjobbstider eftersom bara någon hundring över gränsen gör en återbetalningsskyldig. Det ger verkligen en känsla av att man är motarbetad. Alternativet är att jobba svart.
Jag tycker inte om att leva på bidrag och lån, men som situationen ser ut så är mitt val att antingen flytta hem till mamma, jobba heltid och plugga eller satsa på mina studier och jobba extra. Vad skulle du välja?
Jag tycker absolut inte synd om mig själv och jag väljer ju mitt liv. Jag är lyckligt lottad och är nöjd och lycklig! Jag vägrar låta det här ta stor plats i min vardag, men idag blev det bara för mycket. Så med lättat hjärta återgår jag till böckerna! Nya tag! kram på er!
Men jag älskar inte den här klumpen i magen. Den här månaden har jag varit sjuk eller jobbat på helgerna, jag har inte shoppat och alltså inte gjort av med pengar. Ändå finns nästan inga pengar kvar. Jag avskyr att det hänger på så små marginaler, att en klippning, en fortumräkning och bosparande gör att allt kastas omkull. Det värsta är att jag vet hur många fler det är som delar den här klumpen med mig. Vi studenter har, om vi tar både lån och bidrag 7 492 kr i månaden (utom på sommaren såklart), på 20 år har den summan höjts med ca 500 kr. Vad kostade en matkasse eller en tågbiljett för 20 år sen?
Dessutom finns regler för hur mycket pengar vi får tjäna, inklusive sommaren! Femtio tusen inkl skatt per halvår får vi tjäna för att vara CSN berättigade. Det här gör mig så arg. Jag och flera som jag känner tvingas hålla koll på hur mkt vi tjänat och måste ibland tacka nej till sommarjobbstider eftersom bara någon hundring över gränsen gör en återbetalningsskyldig. Det ger verkligen en känsla av att man är motarbetad. Alternativet är att jobba svart.
Jag tycker inte om att leva på bidrag och lån, men som situationen ser ut så är mitt val att antingen flytta hem till mamma, jobba heltid och plugga eller satsa på mina studier och jobba extra. Vad skulle du välja?
Jag tycker absolut inte synd om mig själv och jag väljer ju mitt liv. Jag är lyckligt lottad och är nöjd och lycklig! Jag vägrar låta det här ta stor plats i min vardag, men idag blev det bara för mycket. Så med lättat hjärta återgår jag till böckerna! Nya tag! kram på er!
Jag försöker se tuff ut ;)
2 kommentarer:
Anna, jag håller med!! Tycker det du skrev om stämmer helt och hållet! Mer pengar till studenterna!!!
PS kan det vara så att jag lyckades posta mitt första inlägg??!!
WOHOOO! Emma du är grym! Grattis ;)
Skicka en kommentar