det krävs inte mer än en minut. fast i ett nät, det förändras så lätt. det var någon som sa, att helheten är större än delarna. tillsammans är större. vet inte om jag kan leva med det, det tycks som att saker ska bli fel. är det otur, eller ska jag nu tänka igenom allt jag gjort, jag tror ändå att det gick för fort. men när känslor svallar då tappar jag allt, vad som var jag blev du och vi som inte fanns ännu finns i mig som ristat i hela jag. blod och band och allt försvann. vi ska inte tala mer, ser jag dig aldrig mer? jag slår min panna, för detta var inte så det skulle bli, ett hjärta lagat överallt, första hjälpen, förband, plåster och allt som jag vann vill sippra ut och jag vägrar. håller armar runtom, sparar ett rum, ett utrymme är ditt. på lånad tid för jag hoppas och tror att någon annan snart kommer bo, laga och smeka, ärren ska bort blekas. ett helare jag fortfarande lika glad. det var någon som sa att helheten är större än delarna, inte för mig, jag är en stark tjej.
PS. det kan låta som att jag just blivit hjärtekrossad så är det inte. Behövde bara skriva det här :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar