ett barnhjärta som inte ler

trots glädje och förväntan, spänning och längtan, kan jag inte sluta tänka på.. men barnen då? tänk dom som igår, kände ett växande sår, i magen, från hjärtat en rädsla för stor att trycka undan, för svår att gömma under en glädjehydda, de har så mycket de vill skydda. till avslutningens sång, glada barn med stjärnor i ögon sitter minst ett par, oron den gnager rastlösa ben, men de försöker ge sken av att nu är det kul, det är ju trots allt jul! vad är det som gnager dig lille vän, är det ingen som frågar, alla spänner sina bågar och siktar mot jul, för just det, då ska vi ha kul! men stopp ett tag, vad händer med de barn där stjärnor i ögon släcktes för länge sen och lämnade rädsla och ansvar, ensamhet och väx upp så fort du bara kan.. jag syftar till dom små, där inget kul finns att få. oändliga dagar är kvar tills de till skolan kan gå, andas, vara barn, mat och kanske en kram? till er små hjärtan önskar jag, att er mamma och pappa kanske denna jul ser, att spriten inte bara är gift för dens egen kropp, den rinner i strupen på barnen med. jag vill ge er hopp, att det finns ett annat liv, en annan sanning, en fröjdefull jul som faktiskt kan vara kul. av hela mitt hjärta önskar jag er att detta blir julen era föräldrar äntligen ser er.