När mitt liv känns svårt och obegripligt, (vilket som ni ju redan hajat, har varit ett ganska stadigt inslag under det senaste halvåret) så ägnar jag mig åt en speciell sorts drömmar. Det yttrar sig i en väldig avundsjuka till andras liv. i Synnerhet till dem som är ca tio år äldre, har jobb, äktenskap och barn. Enligt mig skulle dem ha det så mycket enklare än mig. (Tveksamt sant, jag vet).
Jag läste en artikel om längtan. Att det kan vara bra att tänka bortom föremålet för längtan. Vad står det för egentligen? I mitt fall tror jag att det handlar om en längtan efter stabilitet i livet, att så många av valen är gjorda.
Detta är ju absurt egentligen. Kvartslivskrisen ni vet, det där som folk mellan 20-30 år drabbas av nuförtiden pga att vi saknar verklig tillhörighet och förväntas göra en miljon val. Rätt val.
På sätt och vis är det som att vara tonåring igen. Som efter studenten när jag var tvungen att ta ansvar och göra en massa val. Så är det ju nu igen. Till våren är min utbildning klar. Vad vill jag göra? Vem vill jag vara?
Ni vet frågor som inte kan besvaras på en förmiddag. Det är lite jobbigt det här förstår ni. Undrar förresten vems liv jag kommer romantisera som problemfritt i framtiden? Kanske en 27-årig student som bor i en etta i stan...
Hur brukar ni tackla livets uppförsbackar? Är det fler som jag, som tänker andras liv som så himla enkelt?
2 kommentarer:
Känner igen mig i det du skriver. Så kunde jag tänka/känna mer förr i tiden. Nu ser mitt liv så annorlunda (och bättre) ut mot vad det gjorde för 6 år sen, när jag var 26 (strax innan jag träffade min man). Då hade jag aldrig kunnat drömma om att mitt liv skulle se ut som det gör nu! Men för mig var det stabiliteten jag saknade. Eget boende. Egen liten familj att bry sig om och älskas av.
Eftersom jag av erfarenhet vet att livet kan vända till det man minst anar och det mest otroliga och fantastiska kan stå precis bakom knuten och vänta, så försöker jag tänka positivt i uppförsbackar. Det låter klyschigt, jag vet. Men det hjälper. Är det för svårt så brukar en stunds meditation eller att träna yoga hjälpa lite. Och skriva.
Kram!
Fina Alexia! Det är ju lite det där jag tänker på. Som du beskriver som är så svårt så svårt. Jag brukar också tänka på livets fantasi. Tack för dina fina tips!
Kraaam!
Skicka en kommentar