Miranda och Carrie på Valentine's Day
Det är i och för sig inte förvånande att jag känner så här. Jag har nästan alltid avslutat såväl julafton som födelsedag med tårar. Uppdämd förväntan som släpper?
Jag har svårt för när man förväntas vara så himla mycket, typ jätteglad på sin födelsedag! Eller jätte romantisk på alla hjärtans dag. Det kommer inte naturligt. Jag menar, man kan faktiskt strunta blankt i alltihop, men det är lite cyniskt kanske?
Well. Dagen är inte slut ännu. Jag kanske hinner ändra mig. Det bästa är kanske att bara ge en extra puss (check), en ros (check) och så är det bra så?
2 kommentarer:
Tack och lov att någon är som jag, grinar nästan alltid på julafton och födelsedagar (och lite andra dagar) för jag pallar inte förväntan och allt som man förväntas känna. Även om jag övertygar mig själv att jag inte har några förväntningar blir det så. Är dödsrädd för den dag jag gifter mig (om jag gör det), uuhh. Som "tur" är är jag singel och behöver inte förhålla mig till Alla hjärtans dag och kunde bara ta det som en vanlig dag. :)
Ylva!! Jag säger samma sak, ÄNTLIGEN någon som är som jag!!! Och vet du, på helgens bröllop tänkte jag på just detta, hur faen skulle jag fixa förväntningarna om jag gifter mig? Jag skulle ev bli en blöt fläck. Jag grinar ofta pga förväntningar. Jag fixade faktiskt alla hjärtans dag, kanske för att den inte är viktig för mig.
Anna
Skicka en kommentar