Bråk med bråck

När jag var 24 år välsignades (obs ironi) jag med åderbråck. Så jävla onajs. Inte bara smärtsamt som i smärta, också smärtsamt som i fult. Jag fick ta bort den trasiga ven som gav upphov till detta. Sen dess har jag lagt åderbråck i en låda, slängt nyckeln, sålt byrån, tappat förståndet (?) typ.

Jag har helt enkelt gett fan i att använda dessa förbaskade stödstrumpor. Som jag nog borde ha varje dag. Jag vill inte! Men imorse. Plötsligt händer det, (änglamusik) jag tar fram ett par styggelser i bomull och sätter dem på mig.

Universum. Jag har varit duktig i dag! Jag kanske kommer vara det fler gånger, skriv upp det, meddela tomten. Framförallt, ge mig inga fler åderbråck!