Vi hade ett seminarium för ett tag sen när vi skulle utgå från en personlig erfarenhet. Alla i min grupp om 4 satt och jiddrade om att det var jobbigt att byta jobb eller liknande.
En man runt fyrtioårsåldern från Centralamerika berättade med ord som var så vackra. De som handlade om allt och inget, så direkt och indirekt om vartannat, om när han flydde från sitt land som var krigshärjat. Vi tre som lyssnade satt helt stilla med tårar i ögonen och gåshud. Kaaaaaaboom... perspetiv.
Hans tanke på flyget till Sverige:
Om man har levt för en sak hela sitt liv. Kämpat. Och den saken sedan försvinner, vad ska man då leva för?
Orden har ekat i mitt huvud sen dess. Vad ska man då leva för? I ett kallt land där man helt saknar kulturell och social förankring. Tvingad att ge upp drömmen om ett bättre land, tvingats såra, kanske döda? För att sedan sitta på ett flyg bort, för ingenting!? Vi har en sån enorm tur som föddes i ett land med fred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar