Då var det onsdag den 14:onde. Och jag är fortfarande 25. Det var ingen tillfällig happening, nu är det tvåa femma som gäller. OK då kör vi så. Men varför känner man sig som en disktrasa dagen efter Dagen, och alltid en aning sorgsen? Hur nöjd och glad man än var på sin fölsis eller julafton eller vad det nu är? Den här dagen får bara flyta bort så kommer det en ny imorgon. Som bara är en torsdag, gudars va skönt.
4 kommentarer:
Tror det ligger kvar från när man var liten - alla förväntningar... Och sen är det bara över och den speciella Dagen gick lika fort som alla andra vanliga dagar.
Ja du har så rätt Annie! men en vanlig torsdag kan man minnas sin fölsis med glädje =)
Åhhh 25 var ju en ljuvlig ålder!! Nu när jag trippat iväg några ytterligare år kan jag bara längta tillbaks ;).
Ja det känns tiptop :) Livet rusar iväg så det gäller att ta vara på tiden!
Skicka en kommentar