Det är kanske lite mycket djup nu, lite mycket säga B men inte A. Men det måste vara så. Det är viktiga saker som sker, livsavgörande. Det är på riktigt och jävligt skört. Skört på ett sätt som inte internet får hantera.
Mia Skäringer skrev en gång om hur trångt det är i flaskhalsen. Vakuum i flaskan, en smal och hemsk passage och sedan: luft. Jag tror jag börjar komma dit.
Och det känns så stort och viktigt att jag gärna vill skriva om det!! När livet har känts som ett meningslöst frågetecken under lång tid, när det varje morgon känns som ett straff och inte välsignelse att vakna för att det gör så ont. När det har varit så är det förbannat stort när luften plötsligt fyller lungorna igen. När jag börjar styra skeppet igen. Nyckeln? Beskrivs bra av Lisbeth Gilbert:
Tala sanning. Tala sanning. Tala sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar