Ser på reprisen av Oprah, det handlar om "The age of miracles". Medelåldern då det finns tid att ändra sin perception av livet. Mirakel är när man lyckas ändra sin perception.
Jag är otroligt svag för den här typen av resonemang. Oavsett vilken psykologisk skola man anser är bäst, så påverkar både våra omedvetna tankar, vår attityd och vår uppfattning om oss själva livet vi lever. "Om man har ett öppet sinne kan livet förändras på en sekund". "Innan man nått sin plats är man frusterad över arbete och situation". Meningar från programmet.
Vi påverkar själva livet vi lever, vi har ett ofrånkomligt ansvar för våra liv, att inte välja är också ett val! Jag undrar vad som skulle hända om vi inte visste vad ålder är? Varför kedjar folk fast sig kring förväntningarna av hur man är och ser ut vid en viss ålder? I takt med att livslängden blir längre måste vi också ändra våra attityder kring ålder. Åldern runt 50 är enligt Oprah den bästa, guldåldern. Och varför skulle den vara något annat? Ni är snygga, har fortfarande bra fysik, barnen har flugit ut, ekonomin är bättre, ni är kloka och har erfarenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar