Benen vill dansa, min mun vill prata spanska. Jag vill packa min väska, men snälla inte hetsa! Vi tar det som det kommer, låter landet visa oss dess sånger. Och vi kan minnas, - still jag vill ta en bild! En vy, vi är på ett berg nu. Luften är knapp att andas, men vi fyller våra lungor, ÅH som det går att andas! Kom vi springer, benen vill också få minnen, stenar vassa som knivar,
-vi flyger!
Mamita, muchacha, señorita! -Pratar du med mig, gracias o tack, una cafésita. Det som var stort, det är litet nu. Det som var borta är nära, de som jag älskar är mig ännu mera kära!
Det som får mig att vakna är rädslan att vara kvar här, nej, no, oh por favor!
Med det nya perspektivet, skjut i steget, ögon i nacken, nya smaker och alltdetdärsombaravivet.. Lämnar vi landet borta och tar en raket, via månen, bortom molnen, faller jag ner, min älskling jag ber!
Säg att jag är hemma, allting måste stämma?! Jag vågar inte titta!
Den ljuvaste av stämma - anna du är hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar