en stunds himmel på jorden

Ibland blir livet så glasklart. De stunder då jag förstår, inte bara vet, det fina och vackra med livet, när den känslan fyller hela min kropp blir jag så lycklig att jag kan spricka. Den totala lyckan finns inte som något vi kan nå och ha kvar. Livet är vardag som kryddas med perioder och stunder av lycka, glädje, sorg och alla andra känslor som när vi sätter dem i perspektiv till varandra får en mening.

Jag har precis varit på ett träningspass, jag masade mig dit med tentaångest i varje cell. Men väl där exploderade endorfinerna och energin och jag kunde inte sluta. Men den där lyckoexplosionen kom under stretchen när Helen Sjöholm sjöng i hela min kropp;

Jag vill känna att jag lever all den tid jag har, ska jag leva som jag vill. Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till. /..../ Bara viljan att finnas kvar! Jag vill leva lycklig för att jag är JAG, kunna vara stark och FRI, se hur natten går mot dag. Jag är HÄR och MITT liv är bara mitt, och den himmel jag trodde fanns, ska jag hitta där någonstans.

Jag vill känna att jag LEVT MITT LIV!

dan före...

Detta år tänker jag verkligen suga musten av att jag fyller år. Kalas är ordet!

Nu börjar det pirra...

livet som är nu

Det är nytt år och om en vecka fyller jag 25. Det känns konstigt och ovant. Jag vet att jag för vissa är purung, men det är fortfarande så att livet inte får springa förbi. Jag vill fånga de fragment som ligger i tiden nu. Var är jag nu? 2007 präglades av mycket jobb på inredningsarkitektfirman, många tankar på framtiden, vad skulle jag nu göra när inredningarkitekt inte alls var vad jag trodde? Högt tempo med många häftiga resor, alperna, rivieran, Lofoten, Istanbul och så.. Mina fötter ville dansa, min mun prata spanska.. sa jag upp mig och drog till Costa Rica. Vips var det 2008. Jag var hemma, fri, lycklig över ALLT, lyckovågor kom över mig hela tiden och jag var så tacksam på ett helt nytt sätt.

Plugget drog igång som en stor besvikelse, pendla till skitstaden Västerås till skitkurser. Men jag höll ut och det har ordnat upp sig. Många tankar året som gått.. Hur vill jag vara, hur ska livet se ut? Vad vill jag ändra? Jag vill lära och förändras! Jobbar med att lyssna och fråga, istället för att ge en massa goda råd. Jag vill tänja på de ramar mina nära och jag själv placerat mig i. Jag är inte slarvig, alltid sen. Jag kan matte om jag vill. Jag kan gå ner i vikt om jag vill. Jag är inte alltid lat, jag kan träna och ha disciplin. Jag kan söka jobb och göra ett riktigt bra sådant.

25 år snart och redan skrattrynkor runt ögonen. Lite ångest, men jag ser det som ett tecken på att jag har haft kul, HAR kul, kommer ha ännu mer kul..

2009 kommer bjuda på mycket roligt. Jag ska gå på mitt första bröllop som halvvuxen, ha 25-års fest med min barndomsvän Jeppe, hjälpa min syster att flytta hem till Stockholm efter 4½ år borta. Jag planerar att åka till USA och hälsa på min vän Martha, vilket vore fantastiskt. Jag vill satsa mer på skolan, plugga mer, och skaffa ett nytt extrajobb.

Jag är oändligt tacksam för livet jag lever, i trygghet och lugn, jag får plugga det jag tycker är kul, ha en fin familj och vänner. Jag älskar min lya (även om jag får psykbryt på att inget får plats). Jag vill umgås med mer vissa vänner, mindre med andra. Kanske skaffa några nya, men inte på bekostnad av de jag har. Jag ska skratta, leva, tänka, träna, vårda, älska, dansa, lyssna, uppskatta och våga. Våga och vinn som en göteborgare skulle sagt.

tacksam

allt är som vanligt

inget är som vanligt

Ja så var de det här med Himlen kan vänta på svt... Som en kalldusch, en snabbhiss till verkligheten. Underbart att få en påminnelse om ödmjukhet och tacksamhet varje vecka. Bedrövligt att folk ska vara så sjuka.

team sweden

Johanna och jag på en glaciär drygt 6000 m.ö.h.

Min vän Johanna, och jag reste till Peru för tre år sen, ett tre månader långt äventyr. Vi kände varandra bara litegrann och visste knappt vad vi gav oss in på. Vilken resa, som vi växte, utmanade oss och lyckades gång på gång. Team Sweden det är vi.

Vi klarade det!!!

Johanna i blåsig öken.

Johanna betyder väldigt mycket för mig. Hon står för så mycket positivt, dels genom minnen, men även i vardagen. Vi pratade nyligen om det som var speciellt med vår dynamik när vi reste, vi var som en positiv spiral som drog den andra uppåt. Visst låter det fint?

bambino

Har något av en mellanperiod i skolan, så idag passade jag på att umgås med min fina vän och hennes underbara son. Tryggare och gosigare unge får man leta efter.

noah och jag myser

Noah och jag leker tittut med sjalar på sångstunden

lev livet för att du kan

Har just gråtit en flod till programmet "Himlen kan vänta" från svt, ett porträtt av fem personer med allvarliga sjukdomar.

"Min dotter betyder så enormt mycket för mig. Frida är mina lungor, jag kan inte leva utan henne"

Så sa mamman till 25:åriga Frida som har cancer.

Som min kloka amerikanska vän Martha säger "bad things happens to good people".