Mellan livet och livet

Det färdas med vindens hastighet. Med vindens nyckfullhet. Med vindens kvävande frånvaro, med vindens friska närvaro.

Upplever närvaro igen. Upp lever. Frånvaro av det som kvävde mig, tog mitt leende. Det som sugit livet ur mig. Svarta filten över själen.

Vinden blåser höst igen. Och lika långt som det år som passerat är, lika nära kan känslan komma igen.

Så nära och så långt bort, löven skiftar igen precis som när jag kände att jag nog försvinner snart.

Ja men ja. Jag blir livrädd. Vi blir livrädda mitt hjärta hjärna och själ när det fladdrar minnen genom oss. depressionens klor som raspar på rutan.

Men vet ni vad. Jag är trygg nu. På andra sidan floden. En sommar som byggde minnen och mig. Och kärleken, tack gode Gud, den höll. Den var menad och nu bor vi tillsammans.

Det blir bättre. Det är livet helt enkelt.