Stockholmsnätter

Vackraste staden vet hur man bjuder sina invånare på vackra vyer. Såklart är de bäst från Västerbron.

Ön som viskar

Vinden viner här på Marthas Vineyard. Hittar varje liten springa för en genväg. Havet som legat som det självklaraste lugn är i uppror. Båtarna sliter och drar.

Och så känslan. Känslan av att vara på en speciell plats. En ö som inte är som andra öar.

Något viskar här ute. Något säger saker öron inte kan höra.

Men själen hör. Själen och kroppen förstår vad den här platsen säger. Den här platsen har mig, fick mig.

Det viskar och viner genom mig. En ö som anar.

En plats som den här kan bra upplevas. Levas och kännas.

Heja Sverige

Var inne i en fantastisk butik idag här på ön. Helt fantastisk. Bland reagalgarna hängde Odd Molly plagg.

Snicksnackade med expediten och hennes svar på frågan varför det inte säljer är: för dyrt.

Och då var alla andra kläder i butiken dubbelt så dyra. Så något passar inte marknaden här.

Jag hade gärna sett att OM slog i USA, men jag fattar att det inte gör det. Min egen åsikt om deras kläder är långt ifrån positiv.

Desto roligare att se apsnygga Hasbeens. Fick dessutom i uppdrag att kontakta dem angående svenska märken inom eg vad som helst som de kan tänkas gilla.

Kom gärna med förslag! Mina var; Björk&Berries, Anna O, hope, acne, whyred.

Hemma

Jag längtar hem.

Hemma längtar efter dig.

Finaste svaret, helt fint.

Tänk för att jag gjorde det.

Köpte 6 par converse. Kändes ganska sjukt.

Med risk för att förstöra en bra historia; alla är inte mina.

Anna i Amerika

Ibland går jag in på bloggen med kolibrin. Uppdaterar.

Inga nya inlägg idag heller.

Sen kommer jag på att om min blogg ska ha nya inlägg så måste jag producera dem. Lite nattlogik.

Jag är i USA och har ett riktigt äventyr. Det finns så mycket att säga och visa. Var inte beredd på upplevelsen som jag är med om här! I dag åt jag en gigantisk hamburgare med hemmagjord öl och köpte 6 par converse.

Igår var jag på hundpromenad på Vermonts landsbygd. Åt lousiana kräftor och tittade på stjärnor. Åt min första smors i sommarnatten (sätt en grillad marsmallow mellan två kex och choklad)

Bor hos min fina vän Martha som jag mötte i costa rica. Lever all american life i några veckor. Hörs då!

Normandy - a love story

Lever och frodas

Sitter på planet till Paris! Ska möta upp semlan i Normadie. Jag mår bra och har haft två fantastiska veckor. Jag har skrattat och roat mig och babblat och druckit vin och dansat. LEVT!!! Äntligen. Stor jäkla kyss på er härliga folks!

Bästa kvällen

Alltså kvällen igår, vilken healing. Gänget hängde park och grillade. Underbart.

Och imorse åkte semlan till Frankrike, kl 03 med klump i magen. Älskling. Det är aldrig kul att lämna. 12 dagar tills han möter mig på stationen där nere!

Nu åker jag till landet och solar!

Namnet

Jag ringer för att boka om min läkartid.

Anna Lindqvist var det ja?

Nej jag har ju bytt efternamn, ni kanske kan skriva in det? Sa jag.

Nja alltså det blir fel i bokningen då. Men om det är väldigt viktigt för dig så kanske vi kan göra det. Säger receptionisten.

Ja alltså. Det är ju mitt namn. Och jag är ju här väldigt ofta.

Tror ni hon hade bytt namn? Nix. Min läkare blev förskräckt eftersom hon trodde hon hade skrivit i fel persons journal.

Men om det är viktigt för mig att ha mitt riktiga namn i systemet så får jag det. Känns bra.

Burken

365 vita piller ska laga min hjärna. 363 to go, jag konstaterar att det känns väldigt konstigt.

Som att vara i en burk. Stress och skak i kroppen. Illamående.

Men jag tänker att vad som helst, jag gör vad som behövs för att bli mig själv igen. Bara att gilla läget så länge och njuta av försommaren.

Tisdagsrutinen

Eftersvettas på Fyran efter ett Piloxingpass som bara kan sammanfattas som fantastiskt. Går alltid med mamma på tisdagar och hon gjorde riktigt bra ifrån sig i dag! Ska möta semlan som spinnat, vi får se vad vi gör.

Handledningen gick bättre än väntat. Den vanligtvis så buttra tysken med massor av hål i öronen visade en mer sympatisk sida i dag. Lite mer struktur, lite mer hjälp. Efter 4,5 års studier ska inte en uppsats stå i vägen!

Dags att få tummen ur och börja jobba!

Kärlek to go

Man kan hoppas! Jag sitter på SJ tåg och funderar på livet. C-uppsats handledning nästa. Oh my. Dunderhonung behövs!

Att sluta göra lista

Har ni hört något bättre i dag?

Nej jag trodde inte det!

Jag ska skriva en. Yes I Will.


Förresten, ursäkta mina pixliga iphone bilder. Vet någon hur man undviker det?

Det är Marathon i stan

Kolla va mysigt! En riktig folkfest har det varit i stan i dag. Dårar som kutar sådär. Eller kutar, hankar sig fram var fallet här i sluttampen.

Mes filles

A room with a view

Sjuk. Jag blev jättesjuk i Milano. Kom över kräkfobi. Feberyrade och lyssnade på Italien genom det här fönstret. På darriga ben såg jag en glimt av staden tillsammans med mina fina tjejer innan det var dags för flygbuss igen. Älskar, Italien.

Baksteg

Framsteg, baksteg, gladsteg, finsteg, sorgsteg.

Vill inte riktigt medge, men det går inte riktigt i den riktning jag skulle önska. Det är svårt svårt svårt. Behöver ta några mega kliv mot målet; bli klar i skolan. Sikta så jädra högt och bara fyra av!! Och så samtidigt baksteg och ont i själen. Det ordnar sig det med. I morgon åker jag iväg igen. Framsteg.

Gänget

Tacksam no 1:

Mitt gäng!! Vi är nio stycken, och vi gör så mycket kul ihop. Är en borta så saknas det verkligen någon! Jag älskar att tillhöra vårt gäng, att veta att där finns det alltid en plats för mig. Att inte ens fundera över vilka som ska komma. Gänget, gotta love it.

Lucky me

Man ska skriva tacksamhets listor ni vet. Tre saker varje kväll. Jag erkänner, jag suger på det. Så varför inte presentera saker på bloggen lite då och då som jag är tacksam över?

Annars, sitter jag på mammas jobb och försöker plugga. Jag känner mig som en kiddo när jag sitter här men va tusan. Det är bra.

Den emotionella amerikanen

Mannen i skinnloafers och excentrisk hatt tycker att svenskar är hämmade.

"Ni visar ju inga känslor. Ingen skrattar eller gråter. Ingenting. Jag är från New York, där händer allt hela tiden."

Kära du New Yorkare som jag hörde på tunnelbanan. Må så vara att vi är ett folk med mindre uttryck, men jag tycker faktiskt att det är intressant. För då måste man ta en närmre titt. Oavsett vad vi visar för känslor, så har vi känslor. Hur mycket man spelar ut dem behöver inte spegla hur något ligger till egentligen.


Ps.
Att jag skrattar, blir arg eller gråter ner i lunchsalladen var och varannan dag, det är jag väl inte ensam om?