sparar stunden

Ligger i soffan på landet omgiven av folk som älskar varandra. Mormor och morfar sitter i varsin lamino och tittar på tv. De gillar programmet med Oldsberg, morfar är lite röd om kinderna och ser helt uppslukad och road ut, mormor är lite trött. Två händer som håller den andra tätt. I fredags var det 55 år sen de förlovade sig, två av de mest kärleksfulla personer jag vet. Vilken ynnest att jag får uppleva dem. Mitt i allt som sker i den här världen så sitter min mormor och morfar och håller varandra i handen, mer än ett liv tillsammans.

jo jag sa: älska mer!

Kärlek, kärlek, kääääärlek mina vänner. Min familj och mina vänner kan passera som bilder, förnimmelser och känsla på mindre en än sekund. Men så stopp, en långsam tanke hinner fylla hela min kropp. Tänk vilken tur jag har som har dig. Tänk vilken tur att du finns i mitt liv. Det är kärlek!

ledsen

Så kom hon hem, den finaste jag vet. Efter 6 år utomlands och i annan stad var hon hemma här där vi alla bor. I sin fina lägenhet delade vi plötsligt samma del av staden. Varje gång jag hälsar på får jag nypa mig i armen, tänk att hon bor här nu! Ingen hittar på så mycket kul som hon och ja hon är den finaste jag vet. Men nu är jag ledsen, för nu åker hon igen... 6 månader utomlands och mitt hjärta vill spricka. Kom hem fort, min bästa min fina, älskade syster.

pappor

min älskade pappa och jag

världens goaste morfar

min fina morbror

härliga farfar

Hej M&M!

Kära morfar och mormor! Nu har jag skaffat mig en blogg, och mycket är på grund av er såklart. Jag vet ju att ni gillar mina resedagböcker mycket och att ni har läst dem varje dag. Det gör mig så glad att ni är så intresserade, och att ni tycker om hur jag skriver! Så vem är jag att säga nej när morfar bett mig att fortsätta skriva? Frågan var bara var?

Nu är den frågan löst, och nu kan ni (och övriga intressrade?) följa mig! Och denna gången är det inte ens tidsbestämt.

♥ Anna