Plötsligt vill andra tårar rinna. Den här solen, jag vet inte, den väcker mig. Livet, detta livet. Jag går på västerbron, i sol, i vind, och jag känner liv. Och vet ni, då vill jag gråta. Varma tårar av hopp, varma tårar av tro. Inte tvärtom. Utan så. Precis så. Tack.
2 kommentarer:
fint, det är en härlig känsla...
som en semla i solen!
Skicka en kommentar