Digging my way out

Det är kanske lite mycket djup nu, lite mycket säga B men inte A. Men det måste vara så. Det är viktiga saker som sker, livsavgörande. Det är på riktigt och jävligt skört. Skört på ett sätt som inte internet får hantera.

Mia Skäringer skrev en gång om hur trångt det är i flaskhalsen. Vakuum i flaskan, en smal och hemsk passage och sedan: luft. Jag tror jag börjar komma dit.

Och det känns så stort och viktigt att jag gärna vill skriva om det!! När livet har känts som ett meningslöst frågetecken under lång tid, när det varje morgon känns som ett straff och inte välsignelse att vakna för att det gör så ont. När det har varit så är det förbannat stort när luften plötsligt fyller lungorna igen. När jag börjar styra skeppet igen. Nyckeln? Beskrivs bra av Lisbeth Gilbert:

Tala sanning. Tala sanning. Tala sanning.

Hej bloggen!

Hej!

Varför heter allting Hej!?

Hej Litteraturen!

Hej Bostad!

Hej Konsument!

Hej som inledning på reklam, i artiklar, böcker, tv-program. HEJ!

"Hej vi vill dig så väl, hejhej handla av oss!!!"

"Hej intresseområde! (för jag kom inte på någon bättre titel)"

Så jädra töntigt. Ska jag döpa min C-uppsats till "Hej Miljonprogrammet!"?

Anna och lyckobenet

Att gå med lycka i ena benet och sorg i det andra. Det funkar. Man ska bara veta om att det finns ett. Och i dag strålade lyckobenet till, spred sig upp i mig och vällde ut genom ögonen. Precis så som sorgebenet brukar göra. Men inte då i den stunden när jag svävade upp för en stund. Och hajade att detta livet, fy så fint det är. Vad mycket jag har att leva för.

För när man gräver sin depressionsgrop finns inget sånt, när man försöker hitta ut, endast glimtar av ljus i annars hårt jobb. Så vad betydde detta? Denna plötsliga insikt om sol?

Att bättre tider kommer. Ett steg i taget. Först det sorgsna sen det lyckliga.

10 min innan 07.57

Strax innan jag fick ett psykbryt i Slussens t-banestation hände något förfärligt. Men det visste ju inte jag. Så jag fick stora stressen för att tunnelbanan inte gick och min mobil visade noll samarbete: ingen service (tack 3). Jag kunde inte meddela att jag var sen.

Strax innan allt det. Hoppar någon från Medborgarplatsens tunnelbanestation. Och dör? Det är så otäckt att människor vill dö, att de väljer en publik plats. Och att de väljer rusningstrafik. Inte för att jag blev sen. Utan för det otäcka i att en person kanske väljer att göra det när det är som mest folk där. Hoppas det inte var så. Och jag hoppas att den själen fann något i dag som inte fanns i detta livet. Some peace in mind.

förresten:

Så skönt att inte läsa bloggar. Det är säkert tillfälligt men ack så nödvändigt! Jätte jätte jätte bra.

lite love

Kära ni. Här kommer lite love. Jag vill skriva! Jag vill diskutera! Jag vill en massa. Men det funkar inte just nu. Livet är banne mig lite för svårt just nu. Och jag vill ge er love, jag vill ge liv och inspiration. Inte sippra ut en massa gegga som inte ens jag vill ta i. Fan.

Blogg detox

Just nu behöver jag en paus. Ingenting rosaskimrande, happy onsdag och tonade bilder får nå mina ögon. Plåstren sitter inte så hårt förstår ni. Låt oss då prata lite avundsjuka. Det är fult ja, och det är mänskligt. Att drömma sig bort till andras enkelhet och skimmer fint förpackat gör att min hud skavs av.

Jag har en ovana att fastna i bloggar som faktiskt inte ger mig någonting, som tidsfördriv? Så. Jag sluta. Att själv blogga är en helt annan sak, positiv. Och så Looking for Sara förstås. Den enda jag vet som är ärlig, som inspirerar på alla plan, som skimrar i fler nyanser än rosa.

Muuuums

Kolla in min goda lunch! Har varit och body pumpat och nu, studeren en stund.

Samtidigt, i ett omklädningsrum

Rinner livet tillbaka i mig, dunkar till tonerna av Rihanna och September. Jag ska på piloxing med den bästa instruktören. Pepp pepp pepp!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Några ord om livet, resan, det som tynger och det som lyfter

Alltså, hur lagad kan man bli på en resa? Så här är det nu, jag är hemma igen, jag känner mig lite bättre. Långt ifrån bra. Men. Det viktigaste. Det finns hopp. Resor inger hopp. Det visar ögon och själ allt vackert som skapats, att oavsett vad som pågår i mitt liv så fortsätter snön falla och solen skina.

Resa är för mig otroligt viktigt. Det är obegripligt att jag inte har gett mig ut mer de senaste åren, trots studier. Javisst vecka i Grekland eller Kroatien ger solbränna och glädje. Men det är inte först nu jag snuddade vid mitt tidigare ryggsäckslivs fantastiska känsla igen. Jag jag talar om de djupare insikter sann frihetskänsla kan inge. Perspektiv. Nya tankar och banor som tillåts när spåren ändras för ett tag.

Min hjärna behövde så förtvivlat vila, och nu behöver jag plugga färdigt. Smärtsamt påtagligt att min livsstil är dålig för mig (plugga på annan ort= mkt hemmastudier ensam). Och innan jag börjar jobba, ni kan ju gissa vad jag tänker göra då? Det är dags att ta tillbaka mitt liv. Erövra världen en smula.

Love Anna

Those damn högar

Alltså hur gör ni med all post, tidningar, komihåg lappar, rabattkuponger osv? Jag har just nu tre högar i mitt hem, de är fula och opraktiska. Och jag erkänner, det har hänt att jag har gömt en och annan hög under sängen. (det var liksom därför jag köpte tidskriftsamlare och pärmar, men orka?). Ge mig er hemlighet! Slänger ni rubbet eller är ni superduktiga på att organisera och hålla efter (=min sämsta gren/gen)

Två viktiga saker;

1. Le soleil, den vackra solen som värmt upp min stad till 10 grader i dag.

2. Rena torra gator. De sopade i dag! Jippie! Snart kan jag ha mina nya rosa mockaskor. (Var i Eskilstuna igår, snöslask, snöhögar och tonvis med grus. Och jag hade conversepremiär)

hemma igen och mindfull skiing

Härligt att komma hem till den här solen och det här vädret. Alltså skidsemester, det finns inget som slappnar av huvudet så bra. Det går ju inte att tänka på annat än just nu, svängen, vinden, kontrollen, farten... och att inte bli påkörd av galna fransmän. Jag kan verkligen inte komma ihåg senast jag var på en så bra semester, det är flera år sedan! Det gick inte att ladda upp bilder där nere. Men I promise, det var härligt.

Snart hemma!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vi är unga vi är dumma

Techno after ski, Va! Med höga fransoser och galna säsongare. Hjälp va kul. Och svårt att ta sig hem på möra ben. Ung förresten vem försöker jag lura. Vi har varit på barrunda ikväll. Jag har verkligen försökt att inte gäspa.

När det vankades nattklubb tackade jag för mig. Och här har ni mig nu. För första gången ensam på rummet, lyssnandes på Norah Jones. Medans mina vänner är på nattklubb. (fy farao va skönt)

Coucou!!

Vi är Frankrike, i Tignes! Härligt. Skidor mat och galna fransoser. Alla går i skidskola, det ingår. Syrran går i off pist gruppen som firar sig ner från klippor och åker på bergskammar hela dagarna. Det är ett litet blont krutpaket, min syrra.

Själv roar jag mig i backarna med div övningar för att förbättra "känslan". Lite off pist, hopp och baklängesåkning också. Älskar franska skidskolelärare, på riktigt alltså. Kul att förbättras och prova nya (livsfarliga) saker.

Det råder en del prestige i det där, att man måste öva i lätta backar för att få till tekniken. Oavsett nivå. Vissa vill bara bränna på, inte öva teknik. Svårt det där.

Vi får buffé tre gånger om dagen, snön är ljuvlig, sällskapet härligt, utsikten makalös osv. Vi har det fett med himla bra. Bisou!!

För övrigt;

Alltså tänk er att ni ligger i er sköna säng, och så ska ni bara lyfta huvudet litegrann. Bara lyfta huvudet. Men det går inte!

Där har ni mig nu! Detta är utan tvekan min mest intressanta skidrelaterade åkomma. Jag kan inte lyfta på huvudet! Jag måste dra upp huvudet med händerna. Har jag stukat halsen eller?? (haha)

Vi är på väg!

Hej vänner. Just nu sitter jag på en buss till alperna! Låt oss icke räkna antalet timmar jag ska sitta där. Men ni kommer hinna med både morgonmöte, fredgasmys och lördagslunch innan jag och min syster kliver av i ett bländande Tignes. Kan inte tänka mig något jag behöver mer än detta. Skidor, fransk mat och bästa sällskapet. Komma bort, komma till, miljöombyte. Frisk luft ute varje dag, susandes ner för backar. Några av de bästa dagarna i mitt liv har varit i alperna. It will do me good.

demain: un voyage

Ibland är det extra trevligt att komma hem

En present på hallgolvet!

Värmebölja

Alltså maj gadd. Denna ljuvliga sol!

Den gjorde sin entré i min lägenhet häromdagen. Hela vintern går utan att solen strålar in i mitt hem. Men så i början av mars kommer den. Solens mjuka strålar som viskar om vår.

Ett annat tecken på årstidsskifte: megavärme under jackan, ute. Jag har fått vira av halsdukar och ta av mössor i dag!

Inne, det är rekord varmt inne. 22.3°. Inget kallt drag längs golvet. Inte 17° på morgonen.

Otroligt skönt. Och jag svettas ihjäl.