Det gäller att planera lite:

• Beställa biljetter till USA i sommar, innan söndag
• Kolla upp skrivarkurs
• Planera bokklubb med Emelie
• Kolla upp och ev boka meditationskurs (hell yeah jag ska bli zen)
• PLUGGA
• Tala sanning (ur hjärtat)
• Vara modig

Kvällen? Semlan och en kompis till honom och jag letade restaurang i sofo, hittade tillslut ett trevligt ställe. Med ovanligt mycket tjejer, typ bara tjejer. God mat och mycket blickar. Men det var inte herrarna i sällskapet som drog ögon till sig, det var visst jag! Så kan det gå. Go natt!

I ett 70-tals bibliotek nära dig

Letar febrilt efter bättre uppsatsämne. Jag var så nöjd med min idé men det visade sig för svårt enligt handledaren. Jag sitter på stockholms universitets bibliotek med Emelie och känner mig lite tjuvig. Väntar mig nästan att någon ska ta tag i mig och avslöja mig eftersom det inte är min skola! Här får väl inte du vara? Men ingen har upptäckt bluffaren ännu.



Och vädret som inte kan bestämma sig. Och mitt vacklande sinne. Och allt annat mellan himmel och jord. Som uppsatsämne till exempel. Tålamod.

Dagens:

Tanke: jag har möjligheter!
Träning: zumba och bodybalance
Konstiga: min papperslapp som jag fick jaga längs sveavägen i blåsten.
Kläder: vit linneskjorta, blåa jeans och kängor.
Läppar: pussade över lunch av nyrakad semla. Nu hydracolor nr 49.
Känsla: sorgsen och glad på samma gång.
Fråga: vad är det med tonåringar? (var det bättre förr?)
Önskan: mer ro, mer mod, gärna lite mer kaffe.
Förträngning: halsont.
Kanske: inte borde ha druckit tre glas vin igår?
Tacksam: oändligt tacksam över att må bättre.

Torsdagstänk

Vårkängor, vårkänslor, modkänslor. I två veckor har jag haft låtit bli att läsa bloggar. Hur det har varit? Helt jädra underbart! Har rensat Facebook också. Numera ser jag inget om fredagsmys och utvärderingar av småbarnsnätter och snorstatus. Internet feng shui I tell you.





Jag skrev ju för några veckor sen om hur jag formulerade mål för mitt liv. Både kort och långsiktigt. Ska nog dela med mig lite av hur de ser ut. Vad jag ska göra och har gjort. Nu påtår och lite plugg!

Veliga årstiden

Årstiden verkar ovanligt velig. Precis som jag alltså. Eller vem skulle gissa att fotona är från samma dag?

Anna ordinerar:

Säg hur mycket du sover och jag ska säga dig hur du mår. Eller inte jag, men någon kan säkert det.

För så här är det. I jobbiga tider, av alla slag. Måste vi bädda om oss. Vara vår trogne och snällaste. Och klarar man inte det, hoppas då det finns någon annan som hjälper.

Här är mina överlevnadstips för den som behöver eller kommer behöva:

• Sov. Lätt att säga, inte alla som kan. Men om du inte lider av sömnproblem, försök verkligen att sova ordentligt. Det betyder INTE att sova mellan 03 och 11. Att dra sig länge och inte gå upp. Gå och lägg dig, och gå upp.
• Missa för guds skull inte maten. När kroppen är i högvarv fixar den banne mig inte att också vara energilös. Ni vet, en dag full av sol och skratt kan förvandlas till skit, om man inte har mat i magen. Imagine, en dag full av gråt och moln utan att äta ordentligt. Ät vad du än får ner.
• Stilla huvudet. Att fly eller "ta bort" tankar går inte. Men vila hjärnan går. Ladda ner sommarpratare, någon bok eller musik om du fixar att lyssna på det.
• Rör på dig. Motion i vilken form som helst är ovärderligt för kropp och själ. En stark kropp ger ett starkt psyke.

Låter det simpelt i dina öron? Bra, det betyder kanske att du mår rätt bra? Låter det svårt? Var rädd om dig.

Hemma fast annorlunda

På semester göra vi detta; shopping på stan. Lunch gärna ett glas vin och sedan mer shopping. På vägen hem stannar man på ett trevligt ställe för att ta ett glas vitt. Eller hur? Hem en snabbis för uppfräschning och sen middag.

Där har ni min lördag, som borta fast hemma! Lunchen intogs på crêperiet Tre knop, mums! Vinet på café rival. Middagen hos vän.

I fredags var vi på Urban Deli och trängdes, avrundades med lite nattdans på Rival, bara me and mi darlin! Härlig helg och hej (observera hejet) alkoholism!

Digging my way out

Det är kanske lite mycket djup nu, lite mycket säga B men inte A. Men det måste vara så. Det är viktiga saker som sker, livsavgörande. Det är på riktigt och jävligt skört. Skört på ett sätt som inte internet får hantera.

Mia Skäringer skrev en gång om hur trångt det är i flaskhalsen. Vakuum i flaskan, en smal och hemsk passage och sedan: luft. Jag tror jag börjar komma dit.

Och det känns så stort och viktigt att jag gärna vill skriva om det!! När livet har känts som ett meningslöst frågetecken under lång tid, när det varje morgon känns som ett straff och inte välsignelse att vakna för att det gör så ont. När det har varit så är det förbannat stort när luften plötsligt fyller lungorna igen. När jag börjar styra skeppet igen. Nyckeln? Beskrivs bra av Lisbeth Gilbert:

Tala sanning. Tala sanning. Tala sanning.

Hej bloggen!

Hej!

Varför heter allting Hej!?

Hej Litteraturen!

Hej Bostad!

Hej Konsument!

Hej som inledning på reklam, i artiklar, böcker, tv-program. HEJ!

"Hej vi vill dig så väl, hejhej handla av oss!!!"

"Hej intresseområde! (för jag kom inte på någon bättre titel)"

Så jädra töntigt. Ska jag döpa min C-uppsats till "Hej Miljonprogrammet!"?

Anna och lyckobenet

Att gå med lycka i ena benet och sorg i det andra. Det funkar. Man ska bara veta om att det finns ett. Och i dag strålade lyckobenet till, spred sig upp i mig och vällde ut genom ögonen. Precis så som sorgebenet brukar göra. Men inte då i den stunden när jag svävade upp för en stund. Och hajade att detta livet, fy så fint det är. Vad mycket jag har att leva för.

För när man gräver sin depressionsgrop finns inget sånt, när man försöker hitta ut, endast glimtar av ljus i annars hårt jobb. Så vad betydde detta? Denna plötsliga insikt om sol?

Att bättre tider kommer. Ett steg i taget. Först det sorgsna sen det lyckliga.

10 min innan 07.57

Strax innan jag fick ett psykbryt i Slussens t-banestation hände något förfärligt. Men det visste ju inte jag. Så jag fick stora stressen för att tunnelbanan inte gick och min mobil visade noll samarbete: ingen service (tack 3). Jag kunde inte meddela att jag var sen.

Strax innan allt det. Hoppar någon från Medborgarplatsens tunnelbanestation. Och dör? Det är så otäckt att människor vill dö, att de väljer en publik plats. Och att de väljer rusningstrafik. Inte för att jag blev sen. Utan för det otäcka i att en person kanske väljer att göra det när det är som mest folk där. Hoppas det inte var så. Och jag hoppas att den själen fann något i dag som inte fanns i detta livet. Some peace in mind.

förresten:

Så skönt att inte läsa bloggar. Det är säkert tillfälligt men ack så nödvändigt! Jätte jätte jätte bra.

lite love

Kära ni. Här kommer lite love. Jag vill skriva! Jag vill diskutera! Jag vill en massa. Men det funkar inte just nu. Livet är banne mig lite för svårt just nu. Och jag vill ge er love, jag vill ge liv och inspiration. Inte sippra ut en massa gegga som inte ens jag vill ta i. Fan.

Blogg detox

Just nu behöver jag en paus. Ingenting rosaskimrande, happy onsdag och tonade bilder får nå mina ögon. Plåstren sitter inte så hårt förstår ni. Låt oss då prata lite avundsjuka. Det är fult ja, och det är mänskligt. Att drömma sig bort till andras enkelhet och skimmer fint förpackat gör att min hud skavs av.

Jag har en ovana att fastna i bloggar som faktiskt inte ger mig någonting, som tidsfördriv? Så. Jag sluta. Att själv blogga är en helt annan sak, positiv. Och så Looking for Sara förstås. Den enda jag vet som är ärlig, som inspirerar på alla plan, som skimrar i fler nyanser än rosa.

Muuuums

Kolla in min goda lunch! Har varit och body pumpat och nu, studeren en stund.

Samtidigt, i ett omklädningsrum

Rinner livet tillbaka i mig, dunkar till tonerna av Rihanna och September. Jag ska på piloxing med den bästa instruktören. Pepp pepp pepp!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Några ord om livet, resan, det som tynger och det som lyfter

Alltså, hur lagad kan man bli på en resa? Så här är det nu, jag är hemma igen, jag känner mig lite bättre. Långt ifrån bra. Men. Det viktigaste. Det finns hopp. Resor inger hopp. Det visar ögon och själ allt vackert som skapats, att oavsett vad som pågår i mitt liv så fortsätter snön falla och solen skina.

Resa är för mig otroligt viktigt. Det är obegripligt att jag inte har gett mig ut mer de senaste åren, trots studier. Javisst vecka i Grekland eller Kroatien ger solbränna och glädje. Men det är inte först nu jag snuddade vid mitt tidigare ryggsäckslivs fantastiska känsla igen. Jag jag talar om de djupare insikter sann frihetskänsla kan inge. Perspektiv. Nya tankar och banor som tillåts när spåren ändras för ett tag.

Min hjärna behövde så förtvivlat vila, och nu behöver jag plugga färdigt. Smärtsamt påtagligt att min livsstil är dålig för mig (plugga på annan ort= mkt hemmastudier ensam). Och innan jag börjar jobba, ni kan ju gissa vad jag tänker göra då? Det är dags att ta tillbaka mitt liv. Erövra världen en smula.

Love Anna

Those damn högar

Alltså hur gör ni med all post, tidningar, komihåg lappar, rabattkuponger osv? Jag har just nu tre högar i mitt hem, de är fula och opraktiska. Och jag erkänner, det har hänt att jag har gömt en och annan hög under sängen. (det var liksom därför jag köpte tidskriftsamlare och pärmar, men orka?). Ge mig er hemlighet! Slänger ni rubbet eller är ni superduktiga på att organisera och hålla efter (=min sämsta gren/gen)

Två viktiga saker;

1. Le soleil, den vackra solen som värmt upp min stad till 10 grader i dag.

2. Rena torra gator. De sopade i dag! Jippie! Snart kan jag ha mina nya rosa mockaskor. (Var i Eskilstuna igår, snöslask, snöhögar och tonvis med grus. Och jag hade conversepremiär)

hemma igen och mindfull skiing

Härligt att komma hem till den här solen och det här vädret. Alltså skidsemester, det finns inget som slappnar av huvudet så bra. Det går ju inte att tänka på annat än just nu, svängen, vinden, kontrollen, farten... och att inte bli påkörd av galna fransmän. Jag kan verkligen inte komma ihåg senast jag var på en så bra semester, det är flera år sedan! Det gick inte att ladda upp bilder där nere. Men I promise, det var härligt.

Snart hemma!

- Posted using BlogPress from my iPhone