Vi är unga vi är dumma

Techno after ski, Va! Med höga fransoser och galna säsongare. Hjälp va kul. Och svårt att ta sig hem på möra ben. Ung förresten vem försöker jag lura. Vi har varit på barrunda ikväll. Jag har verkligen försökt att inte gäspa.

När det vankades nattklubb tackade jag för mig. Och här har ni mig nu. För första gången ensam på rummet, lyssnandes på Norah Jones. Medans mina vänner är på nattklubb. (fy farao va skönt)

Coucou!!

Vi är Frankrike, i Tignes! Härligt. Skidor mat och galna fransoser. Alla går i skidskola, det ingår. Syrran går i off pist gruppen som firar sig ner från klippor och åker på bergskammar hela dagarna. Det är ett litet blont krutpaket, min syrra.

Själv roar jag mig i backarna med div övningar för att förbättra "känslan". Lite off pist, hopp och baklängesåkning också. Älskar franska skidskolelärare, på riktigt alltså. Kul att förbättras och prova nya (livsfarliga) saker.

Det råder en del prestige i det där, att man måste öva i lätta backar för att få till tekniken. Oavsett nivå. Vissa vill bara bränna på, inte öva teknik. Svårt det där.

Vi får buffé tre gånger om dagen, snön är ljuvlig, sällskapet härligt, utsikten makalös osv. Vi har det fett med himla bra. Bisou!!

För övrigt;

Alltså tänk er att ni ligger i er sköna säng, och så ska ni bara lyfta huvudet litegrann. Bara lyfta huvudet. Men det går inte!

Där har ni mig nu! Detta är utan tvekan min mest intressanta skidrelaterade åkomma. Jag kan inte lyfta på huvudet! Jag måste dra upp huvudet med händerna. Har jag stukat halsen eller?? (haha)

Vi är på väg!

Hej vänner. Just nu sitter jag på en buss till alperna! Låt oss icke räkna antalet timmar jag ska sitta där. Men ni kommer hinna med både morgonmöte, fredgasmys och lördagslunch innan jag och min syster kliver av i ett bländande Tignes. Kan inte tänka mig något jag behöver mer än detta. Skidor, fransk mat och bästa sällskapet. Komma bort, komma till, miljöombyte. Frisk luft ute varje dag, susandes ner för backar. Några av de bästa dagarna i mitt liv har varit i alperna. It will do me good.

demain: un voyage

Ibland är det extra trevligt att komma hem

En present på hallgolvet!

Värmebölja

Alltså maj gadd. Denna ljuvliga sol!

Den gjorde sin entré i min lägenhet häromdagen. Hela vintern går utan att solen strålar in i mitt hem. Men så i början av mars kommer den. Solens mjuka strålar som viskar om vår.

Ett annat tecken på årstidsskifte: megavärme under jackan, ute. Jag har fått vira av halsdukar och ta av mössor i dag!

Inne, det är rekord varmt inne. 22.3°. Inget kallt drag längs golvet. Inte 17° på morgonen.

Otroligt skönt. Och jag svettas ihjäl.

tjejer, flickor, gummor och kvinnor

Hej alla vackra, kloka, roliga, eftertänksamma, blyga, snälla, omtänksamma, arga, knäppa, ledsna, mogna, unga, rara ... osv.

KVINNOR!

I dag tänker jag inte på lika lön för lika arbete, jag tänker inte på disk, städ och matlagning. Jag tänker, det är inte en kvinnofråga, det är en samhällsfråga. Något i allas intresse, något som om det nu är ett problem, är allas problem, allas förlust.

Det är kvinnornas dag i dag. Internationella kvinnodagen.

Nej i dag har jag istället tänkt en stund på några kvinnor som jag har mött.

Jag tänker på familjen i Chome vid Kilimanjaros bergskant. Hur har de det i dag? Just i dag? De som bor under så många stjärnor att jag höll på att trilla baklänges. De som slet på fälten, lagade maten, såg till att. Såg till att. Allt fungerade.

Mamma Mercedes i Costa rica, som tog sig an den bleka rädda svenskan. Som tog hand om sin familj så fint. Och min kära Martha från Vermont som följde mig på vägen en bit, fina fina Martha.

De där små tjejerna jag mötte i Peru. Med smutsiga kinder, röda och nariga av Andernas hårda vind och sol. Någon var inte i skolan, hon tiggde, för att hennes pappa söp. Jag önskar så att hjärtat vill brista att dessa små gatstenar har fått putsas upp till de pärlor de är. Att någon önskar dem gott i livet. Att de är i livet.

Kvinnorna i Afrika (söder om sahara) är Afrikas Backbone. Ryggen som bär en hel kontinent. Det är ett jobb ingen vill söka. Det är ett jobb fyllt av så mycket slit, fyllt av svek från de män som är någon helt annanstans.

Sen tänker jag på alla flickor i Kina. Som inte är önskade. På grund av sitt kön.

Och så tänker jag såhär. En dag. En jäkla dag. Vad gör det på ett år? På tio år. Åhhhh i dag marscherar kvinnor med blåa skynken på vagnen från Norrmalmstorg. Vad gör det om hundra år? Ursäkta min cynism. Kanske gör det någonting?

Men jag vill inte ha någon kvinnodag! Jag vill inte ha "kvinnofrågor". Jag vill inte ha en värld där halva befolkningen behandlas så illa som den gör. Där människor inte har ett värde. Varje dag ska innehålla eftertanke över hur andra behandlas. Men nu har vi en kvinnodag, och jag får acceptera att vi inte är där jag önskar. Så jag skickar en massa kärlek till alla jag mött där ute i världen.

mujeres, niñas, hoy pienso en ti

Peru 2005. Rättigheterna till fotona tillhör mig.

Detta gör mig glad i dag:

• Solen. Tänkte att den skulle få lysa i mitt ansikte lite.
• Att jag åker i väg på fredag till härlig plats
• Piloxing i kväll med mamma
• Lunch strax med semlan
• Semlan förresten, det är ju semmeldagen!!

Detta förstår jag inte:

• Allt som har med postkodslotteriet att göra
• Skinnsoffor, kalla, hala och inte fina. fortfarande
• Hur har jag tidigare klarat mig utan iPhone?
• Folk som pratar högt i mobil på allmän plats
• Hur jag ska få tag på en klipptid?
• Mello
• Malou von Sivers, kvinnodagen uppmärksammas genom att prata om kvinnlig avundsjuka?

beyond retro

Ja men lite shopping också! Förra helgen. Semlan hittade en fräsig tischa och skjorta. Jag en superfin väska, mycket stor, mycket lila, mycket cool. Och så den ljuvliga pärljackan. Kommer användas flitigt. Detta vet jag. Från Beyond retro.

que pasa? que paso?

Se där, hej hej. heeeey heeeey.

Hur mås det? Tänk vad många liv som pågår. Just nu. Någon föds, någon skiljer sig, några pussas, någon planerar resa, några skiljs, några talar ut, någon dör. Precis just nu!

Själv åker jag fortfarande runt i mental torktumlare. Jag är trasdockan som åker runt runt. Jaja fast ärligt. Nu får det vara nog. Jag är fan ingen trasdocka. Skärpning. Lite trasig, lite knasig, men ingen docka.

Helgen då? Hann med inte mindre än tre födelsedagskalas, fyra jubilarer. Finaste? Morfar såklart. Varje år med morfar är en ren välsignelse. Älskade fina.

Klass 9A på tv nu. Så bra program! Och på fredag, då händer något riktigt riktigt kul!

Jag kan andas i dag

Plötsligt vill andra tårar rinna. Den här solen, jag vet inte, den väcker mig. Livet, detta livet. Jag går på västerbron, i sol, i vind, och jag känner liv. Och vet ni, då vill jag gråta. Varma tårar av hopp, varma tårar av tro. Inte tvärtom. Utan så. Precis så. Tack.

Mums

Osis att jag glömde pluggsakerna hörni!

Good morning

Är på passjakt igen. 10 nummer tar 20 min, minst. Jag har 100 nummer före i dag. Sitter på ett café i närheten så länge. Mitt nysminkade ansikte kan inte värja sig från mjölet från surdegsmackan, det hamnar överallt. En fantastisk hörnlokal, solen strålar där ute. En stunds peace of mind.




Konstigt café förresten. Det är så fint och mysigt här, men vad gör det när personalen inte bemödar sig med ett leende, eller att byta ut kaffet. Mysfaktorn dör.

Nytt pass med mitt nya fina namn. Jag minns hur det var när jag tog förra bilden, i gymnasiet. Jag fick ingen ordning på håret, så jag satte i lite mer vax, sen lite mer. Och så vidare... Tills jag såg ut som en stureplanskille, typ.



I dag kommer jag ha lite mjöl i fejset. Längre hår och ett gäng erfarenheter fler. Typ som att vaxigt hår inte gör så mycket (men att mitt hår absolut inte ska ha vax i sig, alls) men att ett leende kan göra hela skillnaden.

Ha ha

Ja det var kul hörni. Att jag trodde att jag skulle hinna göra mitt pass i dag. Här har jag gjort mig till med smink och hår.

Passexpeditionen var smockfull. 137 nummer före mig. Jag ba, hej då det kan ni glömma.

vill ha:

Skor från Lindex. De är så fina! Och coola! Jag fick svarta Palladium kängor av semlan när jag fyllde år. Dessa är ju nästan lika fina. Och sommarhärliga. Jag var på Monki i går. My oh my. Jag ville köpa en ny garderob, packa min ryggsäck och bege mig ut i världen med en massa härliga sköna och coola kläder. Och så dessa skor på fötterna. Ni ser ju hur bra de skulle passa i typ Argentina?

Är inte det typ det härligaste med att köpa saker? Att de kan ta en in och ur en kontext. Få oss att drömma om saker vi skulle göra iklädda just det plagget eller de skorna. Få oss att våga mer, drömma högre och sikta rätt.

Så gick det: (förstår att ni väntat med spänning)

Alltså jag fick iväg tentan i fredags, den blev till och med ganska bra tror jag. Och vet ni vad. Foten, den stukade foten (the end of f-ing everything om ni minns) var inte så farligt stukad. Det är blått och svullet. Men jag kan gå, jag kan tillomed träna. Viktigt. Nu ska jag iväg och fixa nytt pass, nytt efternamn och nytt pass, viktigt att inte se bra ut på passfotot! Man ska leva med den bilden länge, eller hur!

T som i: Tête à tête

Man låtsas lite

Man låtsas lite. Man gör så gott man kan. Man sminkar sig. Man ler lite. Ändå. Man skrattar. Ändå. Man pluggar. Man äter. Man åker till skolan. Man ringer vänner. Man pussar sin kille. Man tar på sig extra fina örhängen.

Man kan. Förlåt jag ska sluta. Jag. Kan.

Jag låtsas lite. För vardagen är så förlåtande. För att om jag låtsas lite, så blir det tillslut bättre. Man får faktiskt låtsas lite. När livet luras och tar två steg bakåt, igen. Då får jag låtsas lite.