Ha ha

Ja det var kul hörni. Att jag trodde att jag skulle hinna göra mitt pass i dag. Här har jag gjort mig till med smink och hår.

Passexpeditionen var smockfull. 137 nummer före mig. Jag ba, hej då det kan ni glömma.

vill ha:

Skor från Lindex. De är så fina! Och coola! Jag fick svarta Palladium kängor av semlan när jag fyllde år. Dessa är ju nästan lika fina. Och sommarhärliga. Jag var på Monki i går. My oh my. Jag ville köpa en ny garderob, packa min ryggsäck och bege mig ut i världen med en massa härliga sköna och coola kläder. Och så dessa skor på fötterna. Ni ser ju hur bra de skulle passa i typ Argentina?

Är inte det typ det härligaste med att köpa saker? Att de kan ta en in och ur en kontext. Få oss att drömma om saker vi skulle göra iklädda just det plagget eller de skorna. Få oss att våga mer, drömma högre och sikta rätt.

Så gick det: (förstår att ni väntat med spänning)

Alltså jag fick iväg tentan i fredags, den blev till och med ganska bra tror jag. Och vet ni vad. Foten, den stukade foten (the end of f-ing everything om ni minns) var inte så farligt stukad. Det är blått och svullet. Men jag kan gå, jag kan tillomed träna. Viktigt. Nu ska jag iväg och fixa nytt pass, nytt efternamn och nytt pass, viktigt att inte se bra ut på passfotot! Man ska leva med den bilden länge, eller hur!

T som i: Tête à tête

Man låtsas lite

Man låtsas lite. Man gör så gott man kan. Man sminkar sig. Man ler lite. Ändå. Man skrattar. Ändå. Man pluggar. Man äter. Man åker till skolan. Man ringer vänner. Man pussar sin kille. Man tar på sig extra fina örhängen.

Man kan. Förlåt jag ska sluta. Jag. Kan.

Jag låtsas lite. För vardagen är så förlåtande. För att om jag låtsas lite, så blir det tillslut bättre. Man får faktiskt låtsas lite. När livet luras och tar två steg bakåt, igen. Då får jag låtsas lite.

S som i: Systrar

S som i Systrar. Älskade syster.

R som i: Ros

Alla hjärtans dags rosorna är fortfarande fina. 10 dagar och en rejäl avkapning mer. Fantastiskt.

PS. Jag gillar dig

Hallå där, hur ere? Har ni det bra? Shit vad jag börjar gilla att blogga. Mitt virtuella hem känns ... trevligt. Ni vet, vi har fått en lunk, måste inte uppfinna Rom varje gång något ska produceras. Framförallt så är det så kul att ni läser, och kommenterar smarta, peppiga och tänkvärda saker.

Ja alltså, det är inte helt lätt just nu i mitt hörn av världen. Då blir det genast svårt att blogga, jag vill inte ha en gnäll och suck blogg. Så utan suck och stön meddelar jag bara, det är lite svårt, detta livet. Just nu. Och jag har ett förbannat dåligt tålamod, det ska ordna sig nu, allt, swisch swosch med trollspöet.

Aha, det funkar inte så? Ok. Tydligen, så är det enda man kan göra att ta sikte på något av sina mål, glöm inte målen, och ta ett steg närmre ett av dem efter stundens bästa förmåga.

Ett av mina kortsiktiga mål är att bli klar med den här hemtentan. Så jag ska nu göra så gott jag kan med den. Den ska skickas in i morgon. Så är det bara. Det är en del av mitt långsiktiga mål att bli klar med min utbildning under 2011.

Looots of looooove Anna

Q som i: Qube

men kom igen

Planen var: Jag går på zumba och kommer hem till lagad mat och sällskap.

Så här gick det: Efter 15 min på passet, precis när jag kommer in i härliga salsa moves, så stukar jag foten. Haltar hem till tom lägenhet.

Allvarligt? Sa vi inte att jag typ måste träna? Mitt tentahuvud måste få träna! Grååååååter.

Tur att matlagaren kommer snart. Ge min vin. (och ev en dusch, hur nu det ska gå till?)

pinigt värre liksom

Förresten, några saker från helgernas bröllop, på det ena sprang jag snabbt på toaletten innan vigseln. När jag väl satt mig i kyrkbänken upptäcker jag att jag har en låång bit toapapper under skon. Man baaaa yeeeees. Snygg entré. (Tur att det inte var jag som gifte mig!)

På bröllopet nu i helgen hade en kvinna exakt samma klänning som jag, samma färg och alles. Vi liksom kommenterade inte detta utan kalasade bara på utan att låtsas om varandra. Inget konstigt här, alls!

P som i: Peruanskt

I morse när det var en 15 minus drog jag på mig dessa benvärmare. Få saker värmer så bra som alpackaull som de använder i Peru. Filten använder jag varje dag! Inte alltid det är så med grejerna man köper utomlands, det mesta hittas nog på vinden?

O som i: Orange

Bland kaffe och smulor

Sitter på café och pluggar, eller snart gör jag säkert det. Hemtentan går ganska bra!

Bredvid mig sitter en grupp tjejer. Grupparbete, oh du store vilket straff på jorden. De dividerar om allt och inget. Jag är så tacksam att Mdh har sån bra budget att vi slipper. Till skillnad mot tex Uppsala. Jag är inte en grupparbeteperson.

Hoppas ni har en fin morgon, klä på er ordentligt, det är kallt!

N som i: Ny

Ok, jag har hunnit använda den, äntligen en svart kavaj!

God morgon, vi myser!

Uppdatering: jaha det här med att blogga från mobilen, fula små bilder? Weeeeell, vi åt iaf frukost på café. Mys! Förresten jag är hopplöst efter med fotoutmaningen, antar att ni har viktigare saker att tänka på, jag med nämligen, de är på g!

Djungelbad

Kolla in vilket coolt badrum, tänk att ha en växtvägg liksom! Annars så har jag kunnat träna för första gången på 10 dagar. Oh du ljuva himmelrike och medicin. Det är för mig helt obegripligt hur jag fixade ett sådant massivt uppehåll tidigare, typ 1,5 år! Eller fixade förresten, jag blev ju deprimerad på kuppen. Men tänk att hoppa i det badkaret, stryka handen bland mossa och luta sig tillbaka ...

N som i: Nej

Men asså kom igen nu. Jag är hemma och skriver hemtenta. Det är ju sådär to begin with.

Det är svinkallt i min lägenhet!! Jag hackar nästan tänder, jag kommer inte i skönt skrivmode när händerna är isiga.

Jag kom på idén att steka bacon till lunchen. Så nu luktar det gris här. Öppna fönstret? Gärna, det är ju bara -6 ute och som sagt så himla varmt och gott inne.

Jag var kallad till gynekologisk cellprovtagning i dag. Där drar jag en gräns. I skip.

Jag får be att återkomma med en N bild senare, hoppas ni har en varmare och skönare dag än mig!

M som i: Midsummer light

läskigt och viktigt

Jag har förresten fått lite av en uppgift. En viktig sådan.

Jag ska formulera mål för mitt liv. Stora som små.

För mig känns det läskigt och stort. Ni vet, man vill ju inte misslyckas och vara dålig på något som man uttalat att man vill. (Bättre då att låta bli liksom. Eller?)

Jag imponeras av personer som verkar leva utifrån personliga målsättningar, såsom Stina och Åsa. Viktiga saker det. Jätte viktigt. Kanske därför som jag drar mig från att sätta igång (man vill ju inte misslyckas liksom). Jag kanske delar med mig lite av vad som skrivs på denna lista.

Pssst... bara för det så var jag tvungen att sätta igång. Listan har börjat!

Vad vill jag?

När mitt liv känns svårt och obegripligt, (vilket som ni ju redan hajat, har varit ett ganska stadigt inslag under det senaste halvåret) så ägnar jag mig åt en speciell sorts drömmar. Det yttrar sig i en väldig avundsjuka till andras liv. i Synnerhet till dem som är ca tio år äldre, har jobb, äktenskap och barn. Enligt mig skulle dem ha det så mycket enklare än mig. (Tveksamt sant, jag vet).

Jag läste en artikel om längtan. Att det kan vara bra att tänka bortom föremålet för längtan. Vad står det för egentligen? I mitt fall tror jag att det handlar om en längtan efter stabilitet i livet, att så många av valen är gjorda.

Detta är ju absurt egentligen. Kvartslivskrisen ni vet, det där som folk mellan 20-30 år drabbas av nuförtiden pga att vi saknar verklig tillhörighet och förväntas göra en miljon val. Rätt val.

På sätt och vis är det som att vara tonåring igen. Som efter studenten när jag var tvungen att ta ansvar och göra en massa val. Så är det ju nu igen. Till våren är min utbildning klar. Vad vill jag göra? Vem vill jag vara?

Ni vet frågor som inte kan besvaras på en förmiddag. Det är lite jobbigt det här förstår ni. Undrar förresten vems liv jag kommer romantisera som problemfritt i framtiden? Kanske en 27-årig student som bor i en etta i stan...

Hur brukar ni tackla livets uppförsbackar? Är det fler som jag, som tänker andras liv som så himla enkelt?