En fet kiss good bye till året som gått. 2011... savva?
tisdag 25 januari 2011
årets sista bild
Tittar igenom alla foton från 2010. Året när jag både varit i himlen och fått den över mig. Inte lyckats så bra i skolan men desto bättre på jobbet. När jag fiskade kräftor för första gången. Firade två vänner som gift sig. Såg någon falla, såg någon flyga. 2010 var julen jobbig, nyår ännu värre. Bebisar föddes, jag köpte flera par skor än jag har plats för och drömmar vaknade.

fint ska det va
Jag är tydligen bjuden på kalas. Med tågtårta och ballonger!
Tågtårta med tre ljus i. Sign me up Noah!
mellan er och mig
Hörni, det har ju varit lite tungt. Det har varit svårt att hitta luft, tröst, lugn, glädje, whatever. Livet hamnade på ända och huvudet och kroppen har gått på högvarv - i månader. Det bästa är att det finns hjälp att få. Det finns vänner, familj, det finns kognitiv beteendeterapi. Och vet ni? Det är bättre nu, dalarna är inte lika djupa och allt känns mer vanligt, som det ska. Spiralen har vänt.
Och idag började skolan. Den kändes lite snällare nu. Lite mer bekant. Jag kommer fixa det här, bara en termin kvar hörni. Det blir bra.
måndag 24 januari 2011
underbara du

Som skrapar ihop mig en smula.
Ger mig en smörgås och en puss.
För att du lagar maten. För att du diskar.
När jag verkligen inte orkar.
För att du gör det för att du tycker om mig så mycket, säger du.
Underbara finaste du. Tack.
lördag 22 januari 2011
jadajadajadajada
Man går till den lokala marknaden och köper nyttiga närodlade, obesprutade, ekologiska...whatever. Man går till ICA:


min kropp är mitt tempel och allt det där
Är det ändå inte lite konstigt? Jag vaknade på fel sida. Den sidan som är helt slut, som tänker mörka tankar och som inte kan ta in någon som helst info. Tänk er sur trumpen tonåring. Grattis, kul dag tänker man. Träning med mamma på schemat. En timme tidigare och ett mycket jobbigare pass än vi bestämt. Man ba åhhh liksom.
Men jag tog mig dit, och ta mig tusan! Som en studsboll hoppade jag runt på SatsCorePuls med en sadist som ledare. Det var helt klart mitt livs jobbigaste pass (ju jobbigare desto roligare hur funkar den ekvationen?) men ett fett smil över hela mig under tiden och efter.
Summa sumarum: träning är fantastiskt, för kroppen, för själen.
Nu, chokladkaka!
jag har haft kalas!
Hallå i fredagen! Jag har haft kalas ikväll för goa släkten. Vad har ni gjort? Tacos och let's dance?
fredag 21 januari 2011
torsdag 20 januari 2011
onsdag 19 januari 2011
Klyschor - och varför jag avskyr dem
Är det bara jag som inte tål dem- klyschorna? Jag var tills för ett år sen, singel, väldigt väldigt singel. Och precis som gravida tycks uppleva att folk helt plötsligt har tillgång till deras kropp, så tycks folk uppleva sig ha rättigheter även i singlars privata sfär. Att ge en himla massa råd, eller typ "men du som är så söt, varför är du singel?". Ehh.. Tack? Det är inte helt kosher att vara singel, nämligen. När du minst anar det så dyker han upp! Det är kanske det värsta man kan säga till en singel. Kanske sant för vissa, men långt ifrån allas sanning.
Listan har utökats. Folk skiljer sig för lätt. Gör dom? Är det någonsin lätt att skilja sig? Och om det nu skulle råka vara jädrigt lätt att lämna en person, - så kanske det är just det man faktiskt borde göra. Normen om att leva tillsammans är onekligen stark. Är det något jag lärt mig om skilsmässor eller separationer så är det att vi aldrig, aldrig kan veta eller förstå hur andra har upplevt sin skilsmässa eller orsakerna till den. Jag tror inte att vi idag skiljer oss för lätt, jag tror att vi förr skiljde oss för svårt.
Så vad säger vi då till singlarna och de nyskilda? Mister du en står dig tusen åter. Gör det? Står det flera tusen kandidater med vilka vi skulle kunna utveckla djup kärlek? Knappast.
Sen så har vi ju: Jag vet preciiiiiiiiis hur det känns. Gör du? Det finns en avgörande nyansskillnad i att veta och att förstå. Man kan förstå men ingen kan veta.
Varför gör vi såhär? Rent kognitivt är det inte så konstigt. Vi har invanda tankegångar som vi refererar till, och vi hör ju ofta en klyscha i samband med specifika situationer. Framförallt; vi vill så väl! Vi vill hjälpa, råda, lindra, trösta och vara goda medmänniskor. När någon har en knepig situation är det svårt att veta vad man ska säga, så då säger vi det som först kommer upp.
Mitt stora problem med klyschor är att de gör att vi inte möts. Jag tror inte att någon människa som har lyssnat och känner in, kommer med den här typen av välnötta ord. Risken är att vi förenklar och fördummar problematiken hos den det riktas mot.
Vem vet, en dag är det kanske du eller jag som är ledsen över ett krossat hjärta, då vill du inte höra; Sluta leta så dyker den rätte upp. Jag lovar.
nya vanor: fota igen
Med blogg kommer kamera. Idag hade jag velat fota den fantastiska solen som gjorde Stockholm röd om kinderna av smicker. De ni!
appropå det här med att jag inte vill gå upp på morgonen
Det är sååå igår. Nu är det nya tag. En klok person upplyste mig nämligen om att det inte går att ligga och vänta på att tröttheten går över. Medan förmiddagen bara går. GÅ UPP BARA! Okejrå.
tisdag 18 januari 2011
mamma hade rätt (som vanligt)
Att man inte ska vända på dygnet är en sådan sak som min mamma har hävdat vikten av så länge jag kommer ihåg. Jag är av sorten som gärna gör detta. Eftersom det är så tråkigt att gå och lägga sig och fasligt skönt att sova på morgonen. Och hepp hepp nu är det gjort. Det är inte bra! Min sömn är helt upponer och jag är trött jämt. (Alla småbarnspäron kan titta bort nu, jag veeet att ni är triljoner gånger tröttare, gör inte mig piggare tyvärr). Det är inte så att jag dunar till eftermiddagen, men jag har svårt att komma upp i vettig tid. Och har jag gått upp i vettig tid somnar jag förr eller senare på dagen. Har ni inga braiga tips hur man blir av med detta (och den fundamentala tröttheten)?
måndag 17 januari 2011
Banne mig, i like it!
Vet inte var ni har varit, men jag har spenderat ansenlig tid med att fiffa min blogg. Det har inte varit hemma. Det har varit a la 2008 eller a la någon helt annan. Såg ni bambun? vad var det?
Men nu! Jag gillar det. Detta är jag. Picaflor, kolibri, hummingbird. Mitt signum, min guide, mitt lyckopiller. Mina resor som gett mig så mycket och allt, alltid en kolibri i synfältet. Därför bilden. Om ni undrade. Well, här kommer en stor fet måndagspuss till alla som vill ha. PUSS!
PS. Jag hittade bilden i en inspirationsmapp, jag vet inte vems det är?
är det bara jag?
Idrottsgalan, herregud. Den där Robin? Är han bra eller? Jag får kli på hela kroppen. Precis som jag får av Vem vet mest (stod på när jag lagade mat, nej nej nej bra) och my god, Minuten som vi råkade se lite av igår, var inte Peter Settman typ bra tills nyss? Är Robin en rikstönt? Jag tror det.
Annars är det sjuttielfte säsongen av top model, Handboll eller Konferensresan (va?).
Tv:n, det är inte mig det är fel på, det är du. Vi måste ta en paus.
Stockholms känsla för tö
7 grader och drippeldropp. Varmare vindar och lite ljusare? Vilken dag va. Snön smälter i Stockholm som om den aldrig gjort annat. Kommer vintern tillbaka? Snön? Be so sure, men det var mysigt att se lite barmark.
Vad som också är mysigt är lunchdejt med den man helst dejtar.
söndag 16 januari 2011
söndagsimpuls
Jag blev plötsligt otroligt sugen på att leka kurragömma i ett stort hus. Pirret när någon är i samma rum och letar! Pirret!
go gaby
Gaby Borglund är ju bara för fantastisk. Att bära upp en sådan klänning är få förunnat men visst gör hon det med bravur? Iklädd Pucciklänning och Maggie vid hennes sida.

seger för Seger?
Men va kul (hemskt)! Helena Seger som den mest (o)självklara vinnaren av Sveriges bäst klädda kvinna. Jag är verkligen... skit samma. Jag försökte faktiskt hitta någon bild med något fint.. men det gick inte.


Motiveringen:
Med ett genuint modeintresse och världens modehus runt knuten ger hon front row en dos av dramatik och internationell glamour. Hennes stil är smart, självständig och säker – precis som hon själv.
Årets bäst klädda kvinna är Helena Seger.
lördag 15 januari 2011
sådär ja
Skönt att veta att takterna sitter i. Att det fortfarande är möjligt att bli övertrött. Alltså inte trött, utan övertrött. Med tillhörande gråt, spark och tjurning. Givetvis för en sak som imorgon kommer te sig helt.. enkel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
